< Salme 56 >
1 Til Sangmesteren. Al-jonat-elem-rehokim. Af David. En Miktam, da Filisterne greb ham i Gat.
För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.
2 Vær mig naadig, Gud, thi Mennesker vil mig til Livs, jeg trænges stadig af Stridsmænd;
Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.
3 mine Fjender vil mig stadig til Livs, thi mange strider bittert imod mig!
Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.
4 Naar jeg gribes af Frygt, vil jeg stole paa dig,
Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.
5 og med Guds Hjælp skal jeg prise hans Ord. Jeg stoler paa Gud, jeg frygter ikke, hvad kan Kød vel gøre mig?
Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?
6 De oplægger stadig Raad imod mig, alle deres Tanker gaar ud paa ondt.
Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.
7 De flokker sig sammen, ligger paa Lur, jeg har dem lige i Hælene, de staar mig jo efter Livet.
De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.
8 Gengæld du dem det onde, stød Folkene ned i Vrede, o Gud!
Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.
9 Selv har du talt mine Suk, i din Lædersæk har du gemt mine Taarer; de staar jo i din Bog.
Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.
10 Da skal Fjenderne vige, den Dag jeg kalder; saa meget ved jeg, at Gud er med mig.
Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.
11 Med Guds Hjælp skal jeg prise hans Ord, med HERRENS Hjælp skal jeg prise hans Ord.
Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.
12 Jeg stoler paa Gud, jeg frygter ikke, hvad kan et Menneske gøre mig?
På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?
13 Jeg har Løfter til dig at indfri, o Gud, med Takofre vil jeg betale dig. Thi fra Døden frier du min Sjæl, ja min Fod fra Fald, at jeg kan vandre for Guds Aasyn i Livets Lys.
Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer. Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.