Salme 56

1 Til Sangmesteren. Al-jonat-elem-rehokim. Af David. En Miktam, da Filisterne greb ham i Gat.

Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.

2 Vær mig naadig, Gud, thi Mennesker vil mig til Livs, jeg trænges stadig af Stridsmænd;

Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.

3 mine Fjender vil mig stadig til Livs, thi mange strider bittert imod mig!

När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.

4 Naar jeg gribes af Frygt, vil jeg stole paa dig,

Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?

5 og med Guds Hjælp skal jeg prise hans Ord. Jeg stoler paa Gud, jeg frygter ikke, hvad kan Kød vel gøre mig?

Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.

6 De oplægger stadig Raad imod mig, alle deres Tanker gaar ud paa ondt.

De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.

7 De flokker sig sammen, ligger paa Lur, jeg har dem lige i Hælene, de staar mig jo efter Livet.

Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet ( säga de ). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.

8 Gengæld du dem det onde, stød Folkene ned i Vrede, o Gud!

Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.

9 Selv har du talt mine Suk, i din Lædersæk har du gemt mine Taarer; de staar jo i din Bog.

Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.

10 Da skal Fjenderne vige, den Dag jeg kalder; saa meget ved jeg, at Gud er med mig.

Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.

11 Med Guds Hjælp skal jeg prise hans Ord, med HERRENS Hjælp skal jeg prise hans Ord.

Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

12 Jeg stoler paa Gud, jeg frygter ikke, hvad kan et Menneske gøre mig?

Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill.

13 Jeg har Løfter til dig at indfri, o Gud, med Takofre vil jeg betale dig. Thi fra Døden frier du min Sjæl, ja min Fod fra Fald, at jeg kan vandre for Guds Aasyn i Livets Lys.

Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.