Salme 51

1 Til Sangmesteren. En Salme af David,

En Psalm Davids, till att föresjunga; Då den Propheten Nathan till honom kom, när han till BathSeba ingången var. Gud, var mig nådelig, efter dina godhet, och afplana mina synd, efter dina stora barmhertighet.

2 dengang Natan kom til ham, efter at han havde været inde hos Batseba.

Två mig väl af mine missgerning, och rensa mig ifrå mine synd.

3 Gud, vær mig naadig efter din Miskundhed, udslet mine Overtrædelser efter din store Barmhjertighed,

Förty jag känner mina missgerning, och min synd är alltid för mig.

4 tvæt mig fuldkommen ren for min Skyld og rens mig for min Synd!

Mot dig allena hafver jag syndat, och illa gjort för dig; på det du må rätt blifva i din ord, och icke straffad blifva, då du dömd varder.

5 Mine Overtrædelser kender jeg jo, min Synd staar mig altid for Øje.

Si, jag är af syndelig säd född, och min moder hafver mig i synd aflat.

6 Mod dig har jeg syndet, mod dig alene, og gjort, hvad i dine Øjne er ondt, at du maa faa Ret, naar du taler, staa ren, naar du dømmer.

Si, du hafver lust till sanningen, den i det fördolda ligger; du låter mig veta den hemliga visheten.

7 Se, jeg er født i Misgerning, min Moder undfanged mig i Synd.

Skära mig med isop, att jag må ren varda; två mig, att jag må snöhvit varda.

8 Du elsker jo Sandhed i Hjertets Løndom, saa lær mig da Visdom i Hjertedybet.

Låt mig höra glädje och fröjd, att de ben, som du förkrossat hafver, måga fröjda sig.

9 Rens mig for Synd med Ysop, tvæt mig hvidere end Sne;

Vänd bort ditt ansigte ifrå mina synder, och afplana alla mina missgerningar.

10 mæt mig med Fryd og Glæde, lad de Ben, du knuste, juble;

Skapa i mig, Gud, ett rent hjerta, och gif i mig en ny viss anda.

11 skjul dit Aasyn for mine Synder, udslet alle mine Misgerninger;

Förkasta mig icke ifrå ditt ansigte, och tag icke din Helga Anda ifrå mig.

12 skab mig, o Gud, et rent Hjerte, giv en ny, en stadig Aand i mit Indre;

Tröst mig igen med dine hjelp, och den frimodige anden uppehålle mig.

13 kast mig ikke bort fra dit Aasyn, tag ikke din hellige Aand fra mig;

Ty jag vill lära öfverträdarena dina vägar, att syndarena måga vända sig till dig.

14 glæd mig igen med din Frelse, giv mig til Støtte en villig Aand!

Fräls mig ifrå blodskulder, Gud, som min Gud och Frälsare är; att min tunga må lofva dina rättfärdighet.

15 Da vil jeg lære Overtrædere dine Veje, og Syndere skal vende om til dig.

Herre, upplåt mina läppar, att min mun må förkunna din pris.

16 Fri mig fra Blodskyld, Gud, min Frelses Gud, saa skal min Tunge lovsynge din Retfærd;

Ty du hafver icke lust till offer, eljest ville jag väl gifva dig det; och bränneoffer behaga dig intet.

17 Herre, aaben mine Læber, saa skal min Mund forkynde din Pris.

De offer, som Gudi behaga, äro en bedröfvad ande. Ett bedröfvadt och förkrossadt hjerta varder du, Gud, icke föraktandes.

18 Thi i Slagtoffer har du ikke Behag, og gav jeg et Brændoffer, vandt det dig ikke.

Gör väl vid Zion, efter dina nåde; uppbygg murarna i Jerusalem.

19 Offer for Gud er en sønderbrudt Aand; et sønderbrudt, sønderknust Hjerte agter du ikke ringe, o Gud. Gør vel i din Naade mod Zion, opbyg Jerusalems Mure! Da skal du have Behag i rette Ofre, Brænd— og Heloffer, da bringes Tyre op paa dit Alter.

Då skola dig behaga rättfärdighetenes offer, bränneoffer och heloffer; då skall man oxar uppå ditt altare offra.