Salme 49
1 Til Sangmesteren. Af Koras Sønner. En Salme. Hør det, alle Folkeslag, lyt til, al Verdens Folk,
En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;
2 baade høj og lav, baade rig og fattig!
Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.
3 Min Mund skal tale Visdom, mit Hjerte udgransker Indsigt;
Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.
4 jeg bøjer mit Øre til Tankesprog, raader min Gaade til Strengeleg.
Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.
5 Hvorfor skulle jeg frygte i de onde Dage, naar mine lumske Fjender omringer mig med Brøde,
Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?
6 de, som stoler paa deres Gods og bryster sig af deres store Rigdom?
Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.
7 Visselig, ingen kan købe sin Sjæl fri og give Gud en Løsesum
Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;
8 — Prisen for hans Sjæl blev for høj, for evigt maatte han opgive det — saa han kunde blive i Live
Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;
9 og aldrig faa Graven at se;
Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.
10 nej, han skal se den; Vismænd dør, baade Daare og Taabe gaar bort. Deres Gods maa de afstaa til andre,
Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.
11 deres Grav er deres Hjem for evigt, deres Bolig Slægt efter Slægt, om Godser end fik deres Navn.
Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.
12 Trods Herlighed bliver Mennesket ikke, han er som Dyrene, der forgaar.
Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.
13 Saa gaar det dem, der tror sig trygge, saa ender det for dem, deres Tale behager. (Sela)
Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)
14 I Dødsriget drives de ned som Faar, deres Hyrde skal Døden være; de oprigtige træder paa dem ved Gry, deres Skikkelse gaar Opløsning i Møde, Dødsriget er deres Bolig. (Sheol h7585)
De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol h7585)
Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol h7585)
16 Frygt ej, naar en Mand bliver rig, naar hans Huses Herlighed øges;
Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;
17 thi intet tager han med i Døden, hans Herlighed følger ham ikke.
Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;
18 Priser han end i Live sig selv: »De lover dig for din Lykke!« —
Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.
19 han vandrer til sine Fædres Slægt, der aldrig faar Lyset at skue.
Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.
20 Den, som lever i Herlighed, men uden Forstand, han er som Dyrene, der forgaar.
Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.
