Salme 44

1 Til Sangmesteren. Af Koras Sønner. En Maskil.

För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

2 Gud, vi har hørt det med egne Ører, vore Fædre har fortalt os derom; du øved en Daad i deres Dage, i Fortids Dage med din Haand;

Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

3 Folk drev du bort, men plantede hine, Folkeslag knuste du, men dem lod du brede sig;

Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

4 thi de fik ej Landet i Eje med Sværdet, det var ej deres Arm, der gav dem Sejr, men det var din højre, din Arm og dit Ansigts Lys, thi du havde dem kær.

Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

5 Du, du er min Konge, min Gud, som sender Jakob Sejr.

Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

6 Ved dig nedstøder vi Fjenden, Modstanderne træder vi ned i dit Navn;

Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

7 thi ej paa min Bue stoler jeg, mit Sværd kan ikke give mig Sejr;

Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

8 men du gav os Sejr over Fjenden, du lod vore Avindsmænd blive til Skamme.

nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

9 Vi roser os altid af Gud, dit Navn vil vi love for evigt. (Sela)

Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

10 Dog har du forstødt os, gjort os til Spot, du drager ej med vore Hære;

Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

11 du lader os vige for Fjenden, vore Avindsmænd tager sig Bytte;

Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

12 du har givet os hen som Slagtekvæg, og strøet os ud mellem Folkene,

Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

13 dit Folk har du solgt til Spotpris, vandt ikke Rigdom ved Salget.

Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

14 Til Haan for Naboer gør du os, til Spot og Spe for Grander,

Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

15 du gør os til Mundheld blandt Folkene, lader Folkeslagene ryste paa Hovedet ad os.

Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

16 Min Skændsel er mig altid i Tanke, og Skam bedækker mit Aasyn

Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

17 for spottende, haanende Tale, for Fjendens og den hævngerriges Blikke.

när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

18 Alt det kom over os, skønt vi glemte dig ikke, sveg ikke heller din Pagt!

Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

19 Vort Hjerte veg ikke fra dig, vore Skridt forlod ej din Vej.

Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

20 Dog knuste du os, hvor Sjakalerne bor, og indhylled os i Mørke.

så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

21 Havde vi glemt vor Guds Navn, bredt Hænderne ud mod en fremmed Gud,

Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

22 vilde Gud ej opspore det? Han kender jo Hjerternes Løndom —

månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

23 nej, for din Skyld dræbes vi Dagen lang og regnes som Slagtekvæg!

Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

24 Vaagn op, hvi sover du, Herre? Bliv vaagen, forstød ej for stedse!

Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

25 Hvorfor vil du skjule dit Aasyn, glemme vor Nød og Trængsel?

Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

26 Thi vor Sjæl ligger bøjet i Støvet, vort Legeme klæber ved Jorden. Staa op og kom os til Hjælp, forløs os for din Miskundheds Skyld!

Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.