Salme 44

1 Til Sangmesteren. Af Koras Sønner. En Maskil.

En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.

2 Gud, vi har hørt det med egne Ører, vore Fædre har fortalt os derom; du øved en Daad i deres Dage, i Fortids Dage med din Haand;

Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.

3 Folk drev du bort, men plantede hine, Folkeslag knuste du, men dem lod du brede sig;

Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.

4 thi de fik ej Landet i Eje med Sværdet, det var ej deres Arm, der gav dem Sejr, men det var din højre, din Arm og dit Ansigts Lys, thi du havde dem kær.

Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.

5 Du, du er min Konge, min Gud, som sender Jakob Sejr.

Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.

6 Ved dig nedstøder vi Fjenden, Modstanderne træder vi ned i dit Navn;

Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;

7 thi ej paa min Bue stoler jeg, mit Sværd kan ikke give mig Sejr;

Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.

8 men du gav os Sejr over Fjenden, du lod vore Avindsmænd blive til Skamme.

Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)

9 Vi roser os altid af Gud, dit Navn vil vi love for evigt. (Sela)

Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?

10 Dog har du forstødt os, gjort os til Spot, du drager ej med vore Hære;

Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.

11 du lader os vige for Fjenden, vore Avindsmænd tager sig Bytte;

Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.

12 du har givet os hen som Slagtekvæg, og strøet os ud mellem Folkene,

Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.

13 dit Folk har du solgt til Spotpris, vandt ikke Rigdom ved Salget.

Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.

14 Til Haan for Naboer gør du os, til Spot og Spe for Grander,

Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.

15 du gør os til Mundheld blandt Folkene, lader Folkeslagene ryste paa Hovedet ad os.

Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;

16 Min Skændsel er mig altid i Tanke, og Skam bedækker mit Aasyn

Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.

17 for spottende, haanende Tale, for Fjendens og den hævngerriges Blikke.

Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.

18 Alt det kom over os, skønt vi glemte dig ikke, sveg ikke heller din Pagt!

Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;

19 Vort Hjerte veg ikke fra dig, vore Skridt forlod ej din Vej.

Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.

20 Dog knuste du os, hvor Sjakalerne bor, og indhylled os i Mørke.

Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;

21 Havde vi glemt vor Guds Navn, bredt Hænderne ud mod en fremmed Gud,

Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.

22 vilde Gud ej opspore det? Han kender jo Hjerternes Løndom —

Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.

23 nej, for din Skyld dræbes vi Dagen lang og regnes som Slagtekvæg!

Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.

24 Vaagn op, hvi sover du, Herre? Bliv vaagen, forstød ej for stedse!

Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?

25 Hvorfor vil du skjule dit Aasyn, glemme vor Nød og Trængsel?

Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.

26 Thi vor Sjæl ligger bøjet i Støvet, vort Legeme klæber ved Jorden. Staa op og kom os til Hjælp, forløs os for din Miskundheds Skyld!

Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.