Salme 38

1 En Salme af David. Lehazkir.

En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.

2 HERRE, revs mig ej i din Vrede, tugt mig ej i din Harme!

Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.

3 Thi dine Pile sidder i mig, din Haand har lagt sig paa mig.

Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

4 Intet er karskt paa min Krop for din Vredes Skyld, intet uskadt i mine Ledemod for mine Synders Skyld;

Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.

5 thi over mit Hoved skyller min Brøde som en tyngende Byrde, for tung for mig.

Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.

6 Mine Saar baade stinker og raadner, for min Daarskabs Skyld gaar jeg bøjet;

Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.

7 jeg er saare nedtrykt, sorgfuld vandrer jeg Dagen lang.

Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.

8 Thi Lænderne er fulde af Brand, intet er karskt paa min Krop,

Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

9 jeg er lammet og fuldkommen knust, jeg skriger i Hjertets Vaande.

Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.

10 HERRE, du kender al min Attraa, mit Suk er ej skjult for dig;

Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.

11 mit Hjerte banker, min Kraft har svigtet, selv mit Øje har mistet sin Glans.

Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

12 For min Plages Skyld flyr mig Ven og Frænde, mine Nærmeste holder sig fjernt;

Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.

13 de, der vil mig til Livs, sætter Snarer, og de, der vil mig ondt, lægger Raad om Fordærv, de tænker Dagen igennem paa Svig.

Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

14 Men jeg er som en døv, der intet hører, som en stum, der ej aabner sin Mund,

ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.

15 som en Mand, der ikke kan høre, i hvis Mund der ikke er Svar.

Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.

16 Thi til dig staar mit Haab, o HERRE, du vil bønhøre, Herre min Gud,

Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.

17 naar jeg siger: »Lad dem ikke glæde sig over mig, hovmode sig over min vaklende Fod!«

Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;

18 Thi jeg staar allerede for Fald, mine Smerter minder mig stadig;

ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.

19 thi jeg maa bekende min Skyld, maa sørge over min Synd.

Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,

20 Mange er de, der med Urette er mine Fjender, talrige de, der hader mig uden Grund,

de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

21 som lønner mig godt med ondt, som staar mig imod, fordi jeg søger det gode.

Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.

22 HERRE, forlad mig ikke, min Gud, hold dig ikke borte fra mig, il mig til Hjælp, o Herre, min Frelse!

Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.