Salme 37

1 Af David. Græm dig ikke over Ugerningsmænd, misund ikke dem, der gør Uret!

En Psalm Davids. Harmas icke öfver de onda; var icke nitisk öfver de ogerningsmän.

2 Thi hastigt svides de af som Græsset, visner som det friske Grønne.

Ty såsom gräs varda de snart afhuggne, och såsom gröna örter skola de förvissna.

3 Stol paa HERREN og gør det gode, bo i Landet og læg Vind paa Troskab,

Haf hopp till Herran, och gör det godt är; blif i landet, och föd dig redeliga.

4 da skal du have din Fryd i HERREN, og han skal give dig, hvad dit Hjerte attraar.

Haf dina lust i Herranom; han skall gifva dig hvad ditt hjerta önskar.

5 Vælt din Vej paa HERREN, stol paa ham, saa griber han ind

Befalla Herranom din väg, och hoppas uppå honom; han skall väl görat;

6 og fører din Retfærdighed frem som Lyset, din Ret som den klare Dag.

Och skall frambära dina rättfärdighet såsom ett ljus, och din rätt såsom en middag.

7 Vær stille for HERREN og bi paa ham, græm dig ej over den, der har Held, over den, der farer med Rænker.

Förbida Herran, och vänt efter honom. Harmas icke öfver den, hvilkom all ting, efter hans vilja, lyckosamliga framgå.

8 Tæm din Harme, lad Vreden fare, græm dig ikke, det volder kun Harm.

Håll tillbaka af vrede, och öfvergif grymhet; blif icke vred, så att du ock illa gör.

9 Thi Ugerningsmænd skal ryddes ud, men de, der bier paa HERREN, skal arve Landet.

Ty de onda skola utrotade varda; men de, som vänta efter Herran, skola ärfva landet.

10 En liden Stund, og den gudløse er ikke mere; ser du hen til hans Sted, saa er han der ikke.

Det är ännu en liten tid, så är den ogudaktige intet mer; och när du efter hans rum ser, skall han borto vara.

11 Men de sagtmodige skal arve Landet, de fryder sig ved megen Fred.

Men de elände skola ärfva landet, och lust hafva i storom frid.

12 Den gudløse vil den retfærdige ilde og skærer Tænder imod ham;

Den ogudaktige trugar den rättfärdiga, och biter sina tänder tillsamman öfver honom.

13 men Herren, han ler ad ham, thi han ser hans Time komme.

Men Herren ler åt honom; ty han ser att hans dag kommer.

14 De gudløse drager Sværdet og spænder Buen for at fælde arm og fattig, for at nedslagte dem, der vandrer ret;

De ogudaktige draga ut svärdet, och bända sin båga, att de skola fälla den elända och fattiga, och slagta de fromma.

15 men Sværdet rammer dem selv i Hjertet, og Buerne brydes sønder og sammen.

Men deras svärd skall gå in i deras hjerta, och deras båge skall sönderbrista.

16 Det lidt, en retfærdig har, er bedre end mange gudløses Rigdom;

Det litsla, som en rättfärdig hafver, är bättre än många ogudaktigas stora håfvor.

17 thi de gudløses Arme skal brydes, men HERREN støtter de retfærdige;

Ty de ogudaktigas arm skall sönderbrytas; men Herren håller de rättfärdiga vid magt.

18 HERREN kender de uskyldiges Dage, deres Arvelod bliver evindelig;

Herren känner de frommas dagar, och deras gods skall blifva evinnerliga.

19 de beskæmmes ikke i onde Tider, de mættes i Hungerens Dage.

De skola icke på skam komma i den onda tiden, och i hårdom årom skola de nog hafva.

20 Thi de gudløse gaar til Grunde, som Engenes Pragt er HERRENS Fjender, de svinder, de svinder som Røg.

Ty de ogudaktige skola förgås; och Herrans fiender, om de än vore såsom en kostelig äng, skola de likväl försvinna, såsom en rök försvinner.

21 Den gudløse laaner og bliver i Gælden, den retfærdige ynkes og giver;

Den ogudaktige borgar, och betalar intet; men den rättfärdige är barmhertig och mild.

22 de, han velsigner, skal arve Landet, de, han forbander, udryddes.

Ty hans välsignade ärfva landet; men hans förbannade varda utrotade.

23 Af HERREN stadfæstes Mandens Skridt, naar han har Behag i hans Vej;

Af Herranom varder sådana mans gång främjad, och han hafver lust till hans väg.

24 om end han snubler, falder han ikke, thi HERREN støtter hans Haand.

Om han faller, varder han ej bortkastad; ty Herren håller honom vid handen.

25 Ung har jeg været, og nu er jeg gammel, men aldrig saa jeg en retfærdig forladt eller hans Afkom tigge sit Brød;

Jag hafver ung varit, och är gammal vorden, och hafver ännu aldrig sett den rättfärdiga förlåten, eller hans säd efter bröd gå.

26 han ynkes altid og laaner ud, og hans Afkom er til Velsignelse.

Han är alltid barmhertig, och lånar gerna; och hans säd skall välsignad varda.

27 Vig fra ondt og øv godt, saa bliver du boende evindelig;

Låt af det onda, och gör det goda, och blif i evig tid.

28 thi HERREN elsker Ret og svigter ej sine fromme. De onde udslettes for evigt, de gudløses Afkom udryddes;

Ty Herren älskar rätten, och öfvergifver icke sina heliga; evinnerliga varda de bevarade; men de ogudaktigas säd skall utrotad varda.

29 de retfærdige arver Landet og skal bo der til evig Tid.

De rättfärdige ärfva landet, och blifva derinne evinnerliga.

30 Den retfærdiges Mund taler Visdom; hans Tunge siger, hvad ret er;

Dens rättfärdigas mun talar vishet, och hans tunga lärer rätten.

31 sin Guds Lov har han i Hjertet, ikke vakler hans Skridt.

Hans Guds lag är i hans hjerta; hans steg slinta icke.

32 Den gudløse lurer paa den retfærdige og staar ham efter Livet,

Den ogudaktige vaktar uppå den rättfärdiga, och aktar dräpa honom.

33 men HERREN giver ham ej i hans Haand og lader ham ikke dømmes for Retten.

Men Herren låter honom icke uti hans händer, och fördömer honom icke, då han dömd varder.

34 Bi paa HERREN og bliv paa hans Vej, saa skal han ophøje dig til at arve Landet; du skal skue de gudløses Undergang.

Förbida Herran, och håll hans väg, så skall han upphöja dig, så att du skall ärfva landet. Du skall se, att de ogudaktige utrotade varda.

35 Jeg har set en gudløs trodse, bryste sig som en Libanons Ceder —

Jag hafver sett en ogudaktig, den var fast väldig, och utbredde sig, och grönskades såsom ett laurbärsträ.

36 men se, da jeg gik der forbi, var han borte; da jeg søgte ham, fandtes han ikke.

Då man gick der framom, si, så var han borto; jag frågade efter honom, då vardt han ingenstäds funnen.

37 Vogt paa Uskyld, læg Vind paa Oprigtighed, thi Fredens Mand har en Fremtid;

Blif from, och håll dig rätt; ty slikom skall det på sistone väl gå.

38 men Overtræderne udryddes til Hobe, de gudløses Fremtid gaar tabt.

Men de öfverträdare skola tillsammans förgås, och de ogudaktige på sistone utrotade varda.

39 De retfærdiges Frelse kommer fra HERREN, deres Tilflugt i Nødens Stund;

Men Herren hjelper de rättfärdiga; han är deras starkhet i nöd;

40 HERREN hjælper og frier dem, fra de gudløse frier og frelser han dem; thi hos ham har de søgt deres Tilflugt.

Och Herren skall vara dem biståndig, och hjelpa dem; han skall undsätta dem ifrå de ogudaktiga, och frälsa dem; ty de trösta uppå honom.