Salme 18
1 Til Sangmesteren. Af HERRENS Tjener David, som sang HERREN denne Sang, dengang HERREN havde frelst ham af alle hans Fjenders og af Sauls Haand.
För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
2 Han sang: HERRE, jeg har dig hjerteligt kær, min Styrke!
Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
3 HERRE, min Klippe, min Borg, min Befrier, min Gud, mit Bjerg, hvortil jeg tyr, mit Skjold, mit Frelseshorn, mit Værn!
HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
4 Jeg paakalder HERREN, den Højlovede, og frelses fra mine Fjender.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig. (Sheol h7585)
6 Dødsrigets Reb omspændte mig, Dødens Snarer faldt over mig;
Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
7 i min Vaande paakaldte jeg HERREN og raabte til min Gud. Han hørte min Røst fra sin Helligdom, mit Raab fandt ind til hans Ører!
Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
8 Da rystede Jorden og skjalv, Bjergenes Grundvolde bæved og rysted, thi hans Vrede blussede op.
Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Røg for ud af hans Næse, fortærende Ild af hans Mund, Gløder gnistrede fra ham.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
10 Han sænkede Himlen, steg ned med Skymulm under sine Fødder;
Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
11 baaret af Keruber fløj han, svæved paa Vindens Vinger;
Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
12 han omgav sig med Mulm som en Bolig, mørke Vandmasser, vandfyldte Skyer.
Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
13 Fra Glansen foran ham for der Hagl og Ildgløder gennem hans Skyer.
Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14 HERREN tordned fra Himlen, den Højeste lod høre sin Røst, Hagl og Ildgløder.
Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
15 Han udslynged Pile, adsplittede dem, Lyn i Mængde og skræmmede dem.
Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
16 Vandenes Bund kom til Syne, Jordens Grundvolde blottedes ved din Trusel, HERRE, for din Vredes Pust.
Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
17 Han udrakte Haanden fra det høje og greb mig, drog mig op af de vældige Vande,
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 frelste mig fra mine mægtige Fjender, fra mine Avindsmænd; de var mig for stærke.
Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 Paa min Ulykkes Dag faldt de over mig, men HERREN blev mig til Værn.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 Han førte mig ud i aabent Land, han frelste mig, thi han havde Behag i mig.
Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 HERREN gengældte mig efter min Retfærd, lønned mig efter mine Hænders Uskyld;
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 thi jeg holdt mig til HERRENS Veje, svigted i Gudløshed ikke min Gud;
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 hans Bud stod mig alle for Øje, hans Lov skød jeg ikke fra mig.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
24 Ustraffelig var jeg for ham og vogtede mig for Brøde.
Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
25 HERREN lønned mig efter min Retfærd, mine Hænders Uskyld, som stod ham for Øje!
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
26 Du viser dig from mod den fromme, retsindig mod den retsindige,
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
27 du viser dig ren mod den rene og vrang mod den svigefulde.
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 De arme giver du Frelse, hovmodiges Øjne Skam!
Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
29 Ja, min Lampe lader du lyse, HERRE, min Gud opklarer mit Mørke.
Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
30 Thi ved din Hjælp søndrer jeg Mure, ved min Guds Hjælp springer jeg over Volde.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
31 Fuldkommen er Guds Vej, lutret er HERRENS Ord. Han er et Skjold for alle, der sætter deres Lid til ham.
Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Ja, hvem er Gud uden HERREN, hvem er en Klippe uden vor Gud,
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
33 den Gud, der omgjorded mig med Kraft, jævnede Vejen for mig,
Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
34 gjorde mine Fødder som Hindens og gav mig Fodfæste paa Højene,
du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 oplærte min Haand til Krig, saa mine Arme spændte Kobberbuen!
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Du gav mig din Frelses Skjold, din højre støttede mig, din Nedladelse gjorde mig stor;
Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
37 du skaffede Plads for mine Skridt, mine Ankler vaklede ikke.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 Jeg jog mine Fjender, indhentede dem, vendte først om, da de var gjort til intet,
Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 slog dem ned, saa de ej kunde rejse sig, men laa faldne under min Fod.
Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
40 Du omgjorded mig med Kraft til Kampen, mine Modstandere tvang du i Knæ for mig;
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 du slog mine Fjender paa Flugt, mine Avindsmænd rydded jeg af Vejen.
Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
42 De raabte, men ingen hjalp, til HERREN, han svared dem ikke.
De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
43 Jeg knuste dem som Støv for Vinden, fejed dem bort som Gadeskarn.
Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
44 Du friede mig af Folkekampe, du satte mig til Folkeslags Høvding; nu tjener mig ukendte Folk;
Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 hører de om mig, lyder de mig, Udlandets Sønner kryber for mig;
Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
46 Udlandets Sønner vansmægter, slæber sig frem af deres Skjul.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
47 HERREN lever, højlovet min Klippe, ophøjet være min Frelses Gud,
HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
48 den Gud, som giver mig Hævn, tvinger Folkeslag under min Fod
Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
49 og frier mig fra mine vrede Fjender! Du ophøjer mig over mine Modstandere, fra Voldsmænd frelser du mig.
du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 HERRE, derfor priser jeg dig blandt Folkene og lovsynger dit Navn, du, som kraftig hjælper din Konge og viser din Salvede Miskundhed, David og hans Æt evindelig.
Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
