Salme 17
1 En Bøn af David. HERRE, hør en retfærdig Sag, lyt til min Klage, laan Øre til Bøn fra svigløse Læber!
En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.
2 Fra dig skal min Ret udgaa, thi hvad ret er, ser dine Øjne.
Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.
3 Prøv mit Hjerte, se efter om Natten, ransag mig, du finder ej Svig hos mig.
Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.
4 Ej synded min Mund, hvad end Mennesker gjorde; ved dine Læbers Ord vogted jeg mig for Voldsmænds Veje;
Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.
5 mine Skridt har holdt dine Spor, jeg vaklede ej paa min Gang.
Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.
6 Jeg raaber til dig, thi du svarer mig, Gud, bøj Øret til mig, hør paa mit Ord!
Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.
7 Vis dig underfuldt naadig, du Frelser for dem, der tyr til din højre for Fjender!
Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.
8 Vogt mig som Øjestenen, skjul mig i dine Vingers Skygge
Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;
9 for gudløse, der øver Vold imod mig, glubske Fjender, som omringer mig;
För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.
10 de har lukket deres Hjerte med Fedt, deres Mund fører Hovmodstale.
Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.
11 De omringer os, overalt hvor vi gaar, de sigter paa at slaa os til Jorden.
Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;
12 De er som den rovgridske Løve, den unge Løve, der ligger paa Lur.
Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.
13 Rejs dig, HERRE, træd ham i Møde, kast ham til Jorden, fri med dit Sværd min Sjæl fra den gudløses Vold,
Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;
14 fra Mændene, HERRE, med din Haand, fra dødelige Mænd — lad dem faa deres Del i levende Live! Fyld deres Bug med dit Forraad af Vrede, lad Børnene mættes dermed og efterlade deres Børn, hvad de levner!
Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.
15 Men jeg skal i Retfærd skue dit Aasyn, mættes ved din Skikkelse, naar jeg vaagner.
Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.
