Salme 144

1 Af David. Lovet være HERREN, min Klippe, som oplærer mine hænder til Strid, mine Fingre til Krig,

Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;

2 min Miskundhed og min Fæstning, min Klippeborg, min Frelser, mit Skjold og den, jeg lider paa, som underlægger mig Folkeslag!

min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.

3 HERRE, hvad er et Menneske, at du kendes ved det, et Menneskebarn, at du agter paa ham?

HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?

4 Mennesket er som et Aandepust, dets Dage som svindende Skygge.

En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

5 HERRE, sænk din Himmel, stig ned og rør ved Bjergene, saa at de ryger;

HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.

6 slyng Lynene ud og adsplit Fjenderne, send dine Pile og indjag dem Rædsel;

Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.

7 udræk din Haand fra det høje, fri og frels mig fra store Vande,

Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,

8 fra fremmedes Haand, de, hvis Mund taler Løgn, hvis højre er Løgnehaand.

vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

9 Gud, jeg vil synge dig en ny Sang, lege for dig paa tistrenget Harpe,

Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,

10 du, som giver Konger Sejr og udfrier David, din Tjener.

dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.

11 Fri mig fra det onde Sværd, frels mig fra fremmedes Haand, de, hvis Mund taler Løgn, hvis højre er Løgnehaand.

Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

12 I Ungdommen er vore Sønner som højvoksne Planter, vore Døtre er som Søjler, udhugget i Tempelstil;

När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;

13 vore Forraadskamre er fulde, de yder Forraad paa Forraad, vore Hjorde føder Tusinder, Titusinder paa vore Marker,

när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;

14 fede er vore Okser; intet Murbrud, ingen Udvandring, ingen Skrigen paa Torvene.

när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --

15 Saligt det Folk, der er saaledes stedt, saligt det Folk, hvis Gud er HERREN!

saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.