Salme 138

1 Af David. Jeg vil prise dig, HERRE, af hele mit Hjerte, lovsynge dig for Guderne;

Davids. Jag tackar dig af allo hjerta; inför gudarna vill jag lofsjunga dig.

2 jeg vil tilbede, vendt mod dit hellige Tempel, og mere end alt vil jeg prise dit Navn for din Miskundheds og Trofastheds Skyld; thi du har herliggjort dit Ord.

Jag vill tillbedja emot ditt helga tempel, och tacka dino Namne för dina godhet och trohet; ty du hafver gjort ditt Namn härligit öfver all ting, genom ditt ord.

3 Den Dag jeg raabte, svared du mig, du gav mig Mod, i min Sjæl kom Styrke.

När jag åkallar dig, så bönhör mig, och gif mine själ stora kraft.

4 Alle Jordens Konger skal prise dig, HERRE, naar de hører din Munds Ord,

Herre, alle Konungar på jordene tacka dig, att de höra dins muns ord;

5 og synge om HERRENS Veje; thi stor er HERRENS Ære,

Och sjunga på Herrans vägom, att Herrans ära stor är.

6 thi HERREN er ophøjet, ser til den ringe, han kender den stolte i Frastand.

Ty Herren är hög, och ser uppå det nedriga, och känner de högmodiga. fjerran.

7 Gaar jeg i Trængsel, du værger mig Livet, mod Fjendernes Vrede udrækker du Haanden, din højre bringer mig Frelse.

Om jag midt i ångest vandrar, så vederqvicker du mig, och räcker dina hand öfver mina fiendars vrede; och hjelper mig med dine högra hand.

8 HERREN vil føre det igennem for mig, din Miskundhed, HERRE, varer evindelig. Opgiv ej dine Hænders Værk!

Herren skall göra der en ända uppå för mina skuld; Herre, din godhet är evig; förlåt dock icke dina händers verk.