Salme 129

1 Sang til Festrejserne.

En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

2 De trængte mig haardt fra min Ungdom — saa sige Israel — de trængte mig haardt fra min Ungdom, men kued mig ikke.

mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

3 Plovmænd pløjed min Ryg, trak lange Furer;

På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

4 retfærdig er HERREN, han overskar de gudløses Reb.

Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

5 Alle, som hader Zion, skal vige med Skam,

De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

6 blive som Græs paa Tage, der visner, førend det skyder Straa,

De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

7 og ikke fylder Høstkarlens Haand og Opbinderens Favn;

ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

8 Folk, som gaar forbi, siger ikke: »HERRENS Velsignelse over eder! Vi velsigner eder i HERRENS Navn!«

och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»