Salme 107
1 Halleluja! Lov HERREN, thi han er god, thi hans Miskundhed varer evindelig!
Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Saa skal HERRENS genløste sige, de, han løste af Fjendens Haand
Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
3 og samlede ind fra Landene, fra Øst og Vest, fra Nord og fra Havet.
de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
4 I den øde Ørk for de vild, fandt ikke Vej til beboet By,
De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
5 de led baade Sult og Tørst, deres Sjæl var ved at vansmægte;
de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
6 men de raabte til HERREN i Nøden, han frelste dem af deres Trængsler
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
7 og førte dem ad rette Vej, saa de kom til beboet By.
Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
8 Lad dem takke HERREN for hans Miskundhed, for hans Underværker mod Menneskens Børn.
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9 Thi han mætted den vansmægtende Sjæl og fyldte den sultne med godt.
att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10 De sad i Mulm og Mørke, bundne i Pine og Jern,
De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11 fordi de havde staaet Guds Ord imod og ringeagtet den Højestes Raad.
därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
12 Deres Hjerte var knuget af Kummer, de faldt, der var ingen, som hjalp;
Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
13 men de raabte til HERREN i Nøden, han frelste dem af deres Trængsler,
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
14 førte dem ud af Mørket og Mulmet og sønderrev deres Baand.
han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
15 Lad dem takke HERREN for hans Miskundhed, for hans Underværker mod Menneskens Børn.
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
16 Thi han sprængte Døre af Kobber og sønderslog Slaaer af Jern.
att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
17 De sygnede hen for Synd og led for Brødes Skyld,
De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
18 de væmmedes ved al Slags Mad, de kom Dødens Porte nær;
deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
19 men de raabte til HERREN i Nøden, han frelste dem af deres Trængsler,
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
20 sendte sit Ord og lægede dem og frelste deres Liv fra Graven.
Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
21 Lad dem takke HERREN for hans Miskundhed, for hans Underværker mod Menneskens Børn
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
22 og ofre Lovprisningsofre og med Jubel forkynde hans Gerninger.
de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23 De for ud paa Havet i Skibe, drev Handel paa vældige Vande,
De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
24 blev Vidne til HERRENS Gerninger, hans Underværker i Dybet;
där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
25 han bød, og et Stormvejr rejste sig, Bølgerne taarnedes op;
Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
26 mod Himlen steg de, i Dybet sank de, i Ulykken svandt deres Mod;
De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
27 de tumled og raved som drukne, borte var al deres Visdom;
De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
28 men de raabte til HERREN i Nøden, han frelste dem af deres Trængsler,
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
29 skiftede Stormen til Stille, saa Havets Bølger tav;
Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
30 og glade blev de, fordi det stilned; han førte dem til Havnen, de søgte.
Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 Lad dem takke HERREN for hans Miskundhed, for hans Underværker mod Menneskens Børn,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
32 ophøje ham i Folkets Forsamling og prise ham i de Ældstes Kreds!
de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
33 Floder gør han til Ørken og Kilder til øde Land,
Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
34 til Saltsteppe frugtbart Land for Ondskabens Skyld hos dem, som bor der.
bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
35 Ørken gør han til Vanddrag, det tørre Land til Kilder;
Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
36 der lader han sultne bo, saa de grunder en By at bo i,
Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
37 tilsaar Marker og planter Vin og høster Afgrødens Frugt.
De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
38 Han velsigner dem, de bliver mange, han lader det ikke skorte paa Kvæg.
Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
39 De bliver faa og segner under Modgangs og Kummers Tryk,
Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
40 han udøser Haan over Fyrster og lader dem rave i vejløst Øde.
men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
41 Men han løfter den fattige op af hans Nød og gør deres Slægter som Hjorde;
han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
42 de oprigtige ser det og glædes, men al Ondskab lukker sin Mund.
De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
43 Hvo som er viis, han mærke sig det og lægge sig HERRENS Naade paa Sinde!
Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
