Salme 107
1 Halleluja! Lov HERREN, thi han er god, thi hans Miskundhed varer evindelig!
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
2 Saa skal HERRENS genløste sige, de, han løste af Fjendens Haand
Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3 og samlede ind fra Landene, fra Øst og Vest, fra Nord og fra Havet.
Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4 I den øde Ørk for de vild, fandt ikke Vej til beboet By,
De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
5 de led baade Sult og Tørst, deres Sjæl var ved at vansmægte;
Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
6 men de raabte til HERREN i Nøden, han frelste dem af deres Trængsler
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
7 og førte dem ad rette Vej, saa de kom til beboet By.
Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
8 Lad dem takke HERREN for hans Miskundhed, for hans Underværker mod Menneskens Børn.
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
9 Thi han mætted den vansmægtende Sjæl og fyldte den sultne med godt.
Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
10 De sad i Mulm og Mørke, bundne i Pine og Jern,
De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
11 fordi de havde staaet Guds Ord imod og ringeagtet den Højestes Raad.
Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
12 Deres Hjerte var knuget af Kummer, de faldt, der var ingen, som hjalp;
Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
13 men de raabte til HERREN i Nøden, han frelste dem af deres Trængsler,
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
14 førte dem ud af Mørket og Mulmet og sønderrev deres Baand.
Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
15 Lad dem takke HERREN for hans Miskundhed, for hans Underværker mod Menneskens Børn.
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
16 Thi han sprængte Døre af Kobber og sønderslog Slaaer af Jern.
Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
17 De sygnede hen for Synd og led for Brødes Skyld,
De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
18 de væmmedes ved al Slags Mad, de kom Dødens Porte nær;
De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
19 men de raabte til HERREN i Nøden, han frelste dem af deres Trængsler,
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
20 sendte sit Ord og lægede dem og frelste deres Liv fra Graven.
Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
21 Lad dem takke HERREN for hans Miskundhed, for hans Underværker mod Menneskens Børn
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
22 og ofre Lovprisningsofre og med Jubel forkynde hans Gerninger.
Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
23 De for ud paa Havet i Skibe, drev Handel paa vældige Vande,
De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
24 blev Vidne til HERRENS Gerninger, hans Underværker i Dybet;
De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
25 han bød, og et Stormvejr rejste sig, Bølgerne taarnedes op;
När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
26 mod Himlen steg de, i Dybet sank de, i Ulykken svandt deres Mod;
Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
27 de tumled og raved som drukne, borte var al deres Visdom;
Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
28 men de raabte til HERREN i Nøden, han frelste dem af deres Trængsler,
Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
29 skiftede Stormen til Stille, saa Havets Bølger tav;
Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
30 og glade blev de, fordi det stilned; han førte dem til Havnen, de søgte.
Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
31 Lad dem takke HERREN for hans Miskundhed, for hans Underværker mod Menneskens Børn,
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
32 ophøje ham i Folkets Forsamling og prise ham i de Ældstes Kreds!
Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
33 Floder gør han til Ørken og Kilder til øde Land,
De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
34 til Saltsteppe frugtbart Land for Ondskabens Skyld hos dem, som bor der.
Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
35 Ørken gør han til Vanddrag, det tørre Land til Kilder;
Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
36 der lader han sultne bo, saa de grunder en By at bo i,
Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
37 tilsaar Marker og planter Vin og høster Afgrødens Frugt.
Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
38 Han velsigner dem, de bliver mange, han lader det ikke skorte paa Kvæg.
Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
39 De bliver faa og segner under Modgangs og Kummers Tryk,
De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
40 han udøser Haan over Fyrster og lader dem rave i vejløst Øde.
Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
41 Men han løfter den fattige op af hans Nød og gør deres Slægter som Hjorde;
Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
42 de oprigtige ser det og glædes, men al Ondskab lukker sin Mund.
Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
43 Hvo som er viis, han mærke sig det og lægge sig HERRENS Naade paa Sinde!
Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
