Salme 106
1 Halleluja! Lov HERREN, thi han er god, thi hans Miskundhed varer evindelig!
Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Hvo kan opregne HERRENS vældige Gerninger, finde Ord til at kundgøre al hans Pris?
Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
3 Salige de, der holder paa Ret, som altid øver Retfærdighed!
Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
4 Husk os, HERRE, naar dit Folk finder Naade, lad os faa godt af din Frelse,
Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
5 at vi maa se dine Udvalgtes Lykke, glæde os ved dit Folks Glæde og med din Arvelod prise vor Lykke!
så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
6 Vi syndede som vore Fædre, handlede ilde og gudløst.
Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
7 Vore Fædre i Ægypten ænsede ej dine Undere, kom ikke din store Miskundhed i Hu, stod den Højeste imod ved det røde Hav.
Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
8 Dog frelste han dem for sit Navns Skyld, for at gøre sin Vælde kendt;
Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
9 han trued det røde Hav, og det tørrede ud, han førte dem gennem Dybet som gennem en Ørk;
Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
10 han fried dem af deres Avindsmænds Haand og udløste dem fra Fjendens Haand;
Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
11 Vandet skjulte dem, som trængte dem, ikke een blev tilbage af dem;
Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
12 da troede de paa hans Ord og kvad en Sang til hans Pris.
Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
13 Men de glemte snart hans Gerninger, biede ej paa hans Raad;
Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
14 de grebes af Attraa i Ørkenen, i Ødemarken fristed de Gud;
De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15 saa gav han dem det, de kræved, og sendte dem Lede i Sjælen.
Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
16 De bar Avind mod Moses i Lejren, mod Aron, HERRENS hellige;
Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
17 Jorden aabned sig, slugte Datan, lukked sig over Abirams Flok;
Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
18 Ilden rasede i deres Flok, Luen brændte de gudløse op.
Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
19 De laved en Kalv ved Horeb og tilbad det støbte Billed;
De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
20 de bytted deres Herlighed bort for et Billed af en Okse, hvis Føde er Græs;
sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
21 de glemte Gud, deres Frelser, som øvede store Ting i Ægypten,
De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
22 Undere i Kamiternes Land, frygtelige Ting ved det røde Hav.
så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23 Da tænkte han paa at udrydde dem, men Moses, hans udvalgte Mand, stilled sig i Gabet for hans Aasyn for at hindre, at hans Vrede lagde øde.
Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
24 De vraged det yndige Land og troede ikke hans Ord,
De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
25 men knurrede i deres Telte og hørte ikke paa HERREN;
De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
26 da løfted han Haanden og svor at lade dem falde i Ørkenen,
Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
27 splitte deres Sæd blandt Folkene, sprede dem rundt i Landene.
att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
28 De holdt til med Ba'al-Peor og aad af de dødes Ofre;
Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
29 de krænked ham med deres Gerninger, og Plage brød løs iblandt dem.
De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
30 Da stod Pinehas frem og holdt Dom, og Plagen blev bragt til at standse,
Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
31 og det regnedes ham til Retfærdighed fra Slægt til Slægt, evindelig.
det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
32 De vakte hans Vrede ved Meribas Vand, og for deres Skyld gik det Moses ilde;
De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
33 thi de stod hans Aand imod, og han talte uoverlagte Ord.
Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
34 De udrydded ikke de Folk, som HERREN havde sagt, de skulde,
De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
35 med Hedninger blanded de sig og gjorde deres Gerninger efter;
utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
36 deres Gudebilleder dyrkede de, og disse blev dem en Snare;
De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
37 til Dæmonerne ofrede de, og det baade Sønner og Døtre;
Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
38 de udgød uskyldigt Blod, deres Sønners og Døtres Blod, som de ofred til Kana'ans Guder, og Landet blev smittet ved Blod;
Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
39 de blev urene ved deres Gerninger, bolede ved deres idrætter.
Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
40 Da blev HERREN vred paa sit Folk og væmmedes ved sin Arv;
Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
41 han gav dem i Folkenes Haand, deres Avindsmænd blev deres Herrer;
Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
42 deres Fjender voldte dem Trængsel, de kuedes under deres Haand.
Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
43 Han frelste dem Gang paa Gang, men de stod egensindigt imod og sygnede hen i Brøden;
Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
44 dog saa han til dem i Trængslen, saa snart han hørte dem klage;
Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
45 han kom sin Pagt i Hu og ynkedes efter sin store Miskundhed;
Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
46 han lod dem finde Barmhjertighed hos alle, der tog dem til Fange.
Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
47 Frels os, HERRE vor Gud, du samle os sammen fra Folkene, at vi maa love dit hellige Navn, med Stolthed synge din Pris.
Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
48 Lovet være HERREN, Israels Gud, fra Evighed og til Evighed! Og alt Folket svare Amen!
Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
