Salme 104

1 Min sjæl, lov HERREN! HERRE min Gud, du er saare stor! Du er klædt i Højhed og Herlighed,

Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.

2 hyllet i Lys som en Kappe! Himlen spænder du ud som et Telt;

Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.

3 du hvælver din Højsal i Vandene, gør Skyerne til din Vogn, farer frem paa Vindens Vinger;

Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;

4 Vindene gør du til Sendebud, Ildsluer til dine Tjenere!

Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;

5 Du fæsted Jorden paa dens Grundvolde, aldrig i Evighed rokkes den;

Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.

6 Verdensdybet hylled den til som en Klædning, Vandene stod over Bjerge.

Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.

7 For din Trusel flyede de, skræmtes bort ved din Tordenrøst,

Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.

8 for op ad Bjerge og ned i Dale til det Sted, du havde beredt dem;

Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.

9 du satte en Grænse, de ej kommer over, saa de ikke igen skal tilhylle Jorden.

Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.

10 Kilder lod du rinde i Dale, hen mellem Bjerge flød de;

Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;

11 de læsker al Markens Vildt, Vildæsler slukker deres Tørst;

Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.

12 over dem bygger Himlens Fugle, mellem Grenene lyder deres Kvidder.

När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.

13 Fra din Højsal vander du Bjergene, Jorden mættes fra dine Skyer;

Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.

14 du lader Græs gro frem til Kvæget og Urter til Menneskets Tjeneste, saa du frembringer Brød af Jorden

Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;

15 og Vin, der glæder Menneskets Hjerte, og lader Ansigtet glinse af Olie, og Brødet skal styrke Menneskets Hjerte.

Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;

16 HERRENS Træer bliver mætte, Libanons Cedre, som han har plantet,

Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.

17 hvor Fuglene bygger sig Rede; i Cypresser har Storken sin Bolig.

Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.

18 Højfjeldet er for Stenbukken, Klipperne Grævlingens Tilflugt.

De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.

19 Du skabte Maanen for Festernes Skyld, Solen kender sin Nedgangs Tid;

Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.

20 du sender Mørke, Natten kommer, da rører sig alle Skovens Dyr;

Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;

21 de unge Løver brøler efter Rov, de kræver deres Føde af Gud.

De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;

22 De sniger sig bort, naar Sol staar op, og lægger sig i deres Huler;

Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.

23 Mennesket gaar til sit Dagværk, ud til sin Gerning, til Kvæld falder paa.

Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.

24 Hvor mange er dine Gerninger, HERRE, du gjorde dem alle med Visdom; Jorden er fuld af, hvad du har skabt!

Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.

25 Der er Havet, stort og vidt, der vrimler det uden Tal af Dyr, baade smaa og store;

Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.

26 Skibene farer der, Livjatan, som du danned til Leg deri.

Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.

27 De bier alle paa dig, at du skal give dem Føde i Tide;

Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.

28 du giver dem den, og de sanker, du aabner din Haand, og de mættes med godt.

Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.

29 Du skjuler dit Aasyn, og de forfærdes; du tager deres Aand, og de dør og vender tilbage til Støvet;

Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.

30 du sender din Aand, og de skabes, Jordens Aasyn fornyer du.

Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.

31 HERRENS Herlighed vare evindelig, HERREN glæde sig ved sine Værker!

Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.

32 Et Blik fra ham, og Jorden skælver, et Stød fra ham, og Bjergene ryger.

Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.

33 Jeg vil synge for HERREN, saa længe jeg lever, lovsynge min Gud, den Tid jeg er til.

Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.

34 Min Sang være ham til Behag, jeg har min Glæde i HERREN.

Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.

35 Maatte Syndere svinde fra Jorden og gudløse ikke mer være til! Min Sjæl, lov HERREN! Halleluja!

Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.