Salme 103

1 Af David. Min Sjæl, lov HERREN, og alt i mig love hans hellige Navn!

En Psalm Davids. Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn.

2 Min Sjæl, lov HERREN, og glem ikke alle hans Velgerninger!

Lofva Herran, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;

3 Han, som tilgiver alle dine Misgerninger og læger alle dine Sygdomme,

Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;

4 han, som udløser dit Liv fra Graven og kroner dig med Miskundhed og Barmhjertighed,

Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;

5 han, som mætter din Sjæl med godt, saa du bliver ung igen som Ørnen!

Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.

6 HERREN øver Retfærdighed og Ret mod alle fortrykte.

Herren skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.

7 Han lod Moses se sine Veje, Israels Børn sine Gerninger;

Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.

8 barmhjertig og naadig er HERREN, langmodig og rig paa Miskundhed;

Barmhertig och nådelig är Herren, tålig och af stora mildhet.

9 han gaar ikke bestandig i Rette, gemmer ej evigt paa Vrede;

Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.

10 han handled ej med os efter vore Synder, gengældte os ikke efter vor Brøde.

Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.

11 Men saa højt som Himlen er over Jorden, er hans Miskundhed stor over dem, der frygter ham.

Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.

12 Saa langt som Østen er fra Vesten, har han fjernet vore Synder fra os.

Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.

13 Som en Fader forbarmer sig over sine Børn, forbarmer HERREN sig over dem, der frygter ham.

Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.

14 Thi han kender vor Skabning, han kommer i Hu, vi er Støv;

Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.

15 som Græs er Menneskets Dage, han blomstrer som Markens Blomster;

En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.

16 naar et Vejr farer over ham, er han ej mere, hans Sted faar ham aldrig at se igen.

När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.

17 Men HERRENS Miskundhed varer fra Evighed og til Evighed over dem, der frygter ham, og hans Retfærd til Børnenes Børn

Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,

18 for dem, der holder hans Pagt og kommer hans Bud i Hu, saa de gør derefter.

När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.

19 HERREN har rejst sin Trone i Himlen, alt er hans Kongedømme underlagt.

Herren hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.

20 Lov HERREN, I hans Engle, I vældige i Kraft, som gør, hvad han byder, saa snart I hører hans Røst.

Lofver Herran, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.

21 Lov HERREN, alle hans Hærskarer, hans Tjenere, som fuldbyrder hans Vilje.

Lofver Herran, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.

22 Lov HERREN, alt, hvad han skabte, paa hvert eneste Sted i hans Rige! Min Sjæl, lov HERREN!

Lofver Herran, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve Herran.