Salme 102

1 Bøn af en elendig, naar hans Kraft svigter, og han udøser sin Klage for HERREN.

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

2 HERRE, lyt til min Bøn, lad mit Raab komme til dig,

HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

3 skjul dog ikke dit Aasyn for mig; den Dag jeg stedes i Nød, bøj da dit Øre til mig; naar jeg kalder, saa skynd dig og svar mig!

Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

4 Thi mine Dage svinder som Røg, mine Ledemod brænder som Ild;

Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

5 mit Hjerte er svedet og visnet som Græs, thi jeg glemmer at spise mit Brød.

Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

6 Under min Stønnen klæber mine Ben til Huden;

För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

7 jeg ligner Ørkenens Pelikan, er blevet som Uglen paa øde Steder;

Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

8 om Natten ligger jeg vaagen og jamrer saa ensom som Fugl paa Taget;

Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

9 mine Fjender haaner mig hele Dagen; de, der spotter mig, sværger ved mig.

Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

10 Thi Støv er mit daglige Brød, jeg blander min Drik med Taarer

Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

11 over din Harme og Vrede, fordi du tog mig og slængte mig bort;

för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

12 mine Dage hælder som Skyggen, som Græsset visner jeg hen.

Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

13 Men du troner evindelig, HERRE, du ihukommes fra Slægt til Slægt;

Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

14 du vil rejse dig og forbarme dig over Zion, naar Naadens Tid, naar Timen er inde;

Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

15 thi dine Tjenere elsker dets Sten og ynkes over dets Grushobe.

Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

16 Og HERRENS Navn skal Folkene frygte, din Herlighed alle Jordens Konger;

Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

17 thi HERREN opbygger Zion, han lader sig se i sin Herlighed;

när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

18 han vender sig til de hjælpeløses Bøn, lader ej deres Bøn uænset.

när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

19 For Efterslægten skal det optegnes, et Folk, der skal fødes, skal prise HERREN;

Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

20 thi han ser ned fra sin hellige Højsal, HERREN skuer ned fra Himmel til Jord

att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

21 for at høre de fangnes Stønnen og give de dødsdømte Frihed,

för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

22 at HERRENS Navn kan forkyndes i Zion, hans Pris i Jerusalem,

på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

23 naar Folkeslag og Riger til Hobe samles for at tjene HERREN.

när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

24 Han lammed min Kraft paa Vejen, forkorted mit Liv.

Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

25 Jeg siger: Min Gud, tag mig ikke bort i Dagenes Hælvt! Dine Aar er fra Slægt til Slægt.

Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

26 Du grundfæsted fordum Jorden, Himlene er dine Hænders Værk;

I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

27 de falder, men du bestaar, alle slides de op som en Klædning;

de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

28 som Klæder skifter du dem; de skiftes, men du er den samme, og dine Aar faar aldrig Ende! Dine Tjeneres Børn fæster Bo, deres Sæd skal bestaa for dit Aasyn.

Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.