Ordsprogene 6

1 Min Søn: har du borget for din næste og givet en anden Haandslag,

Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;

2 er du fanget ved dine Læber og bundet ved Mundens Ord,

Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.

3 gør saa dette, min Søn, og red dig, nu du er kommet i Næstens Haand: Gaa hen uden Tøven, træng ind paa din Næste;

Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.

4 und ikke dine Øjne Søvn, ej heller dine Øjenlaag Hvile,

Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.

5 red dig som en Gazel af Snaren, som en Fugl af Fuglefængerens Haand.

Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.

6 Gaa hen til Myren, du lade, se dens Færd og bliv viis.

Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.

7 Skønt uden Fyrste, Foged og Styrer,

Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,

8 sørger den dog om Somren for Æde og sanker sin Føde i Høst.

Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.

9 Hvor længe vil du ligge, du lade, naar staar du op af din Søvn?

Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?

10 Lidt Søvn endnu, lidt Blund, lidt Hvile med samlagte Hænder:

Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;

11 som en Stimand kommer da Fattigdom over dig, Trang som en skjoldvæbnet Mand.

Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.

12 En Nidding, en ussel Mand er den, som vandrer med Falskhed i Munden,

En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;

13 som blinker med Øjet, skraber med Foden og giver Tegn med Fingrene,

Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;

14 som smeder Rænker i Hjertet og altid kun ypper Kiv;

Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.

15 derfor kommer hans Undergang brat, han knuses paa Stedet, kan ikke læges.

Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.

16 Seks Ting hader HERREN, syv er hans Sjæl en Gru:

Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:

17 Stolte Øjne, Løgnetunge, Hænder, der udgyder uskyldigt Blod,

Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;

18 et Hjerte, der udtænker onde Raad, Fødder, der haster og iler til ondt,

Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;

19 falsk Vidne, der farer med Løgn, og den, som sætter Splid mellem Brødre.

Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.

20 Min Søn, tag Vare paa din Faders Bud, opgiv ikke din Moders Belæring,

Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.

21 bind dem altid paa dit Hjerte, knyt dem fast om din Hals;

Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;

22 paa din Vandring lede den dig, paa dit Leje vogte den dig, den tale dig til, naar du vaagner;

När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.

23 thi Budet er en Lygte, Læren Lys, og Tugtens Revselse Livets Vej

Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;

24 for at vogte dig for Andenmands Hustru, for fremmed Kvindes sleske Tunge!

På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.

25 Attraa ej i dit Hjerte hendes Skønhed, hendes Blik besnære dig ej!

Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.

26 Thi en Skøge faar man blot for et Brød, men Andenmands Hustru fanger dyrebar Sjæl.

Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.

27 Kan nogen bære Ild i sin Brystfold, uden at Klæderne brænder?

Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?

28 Kan man vandre paa glødende Kul, uden at Fødderne svides?

Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?

29 Saa er det at gaa ind til sin Næstes Hustru; ingen, der rører hende, slipper for Straf.

Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.

30 Ringeagter man ikke Tyven, naar han stjæler for at stille sin Sult?

Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;

31 Om han gribes, maa han syvfold bøde og afgive alt sit Huses Gods.

Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.

32 Afsindig er den, der boler med hende, kun en Selvmorder handler saa;

Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.

33 han opnaar Hug og Skændsel, og aldrig udslettes hans Skam.

Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.

34 Thi Skinsyge vækker Mandens Vrede, han skaaner ikke paa Hævnens Dag;

Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;

35 ingen Bøde tager han god; store Tilbud rører ham ikke.

Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.