Ordsprogene 3

1 Min Søn, glem ikke, hvad jeg har lært dig, dit Hjerte tage vare paa mine Bud!

Min son, förgät icke min lag, och ditt hjerta behålle min bud;

2 Thi en Række af Dage og Leveaar og Lykke bringer de dig.

Ty de skola skaffa dig långt lif, och god år, och frid.

3 Godhed og Troskab vige ej fra dig, bind dem som Baand om din Hals, skriv dem paa dit Hjertes Tavle!

Nåd och trohet skola icke förlåta dig. Häng dem på din hals, och skrif dem uti dins hjertas taflo;

4 Saa finder du Naade og Yndest i Guds og Menneskers Øjne.

Så skall du finna ynnest och klokhet, den Gudi och menniskom täck är.

5 Stol paa HERREN af hele dit Hjerte, men forlad dig ikke paa din Forstand;

Förlåt dig på Herran af allt hjerta, och förlåt dig icke uppå ditt förstånd;

6 hav ham i Tanke paa alle dine Veje, saa jævner han dine Stier.

Utan tänk uppå honom i allom dinom vägom, så skall han föra dig rätt.

7 Hold ikke dig selv for viis, frygt HERREN og vig fra det onde;

Låt dig icke tycka att du äst vis, utan frukta Herran, och vik ifrå det ondt är.

8 saa faar du Helse for Legemet, Lindring for dine Ledemod.

Det skall vara dinom nafla helsosamt, och vederqvicka din ben.

9 Ær med din Velstand HERREN med Førstegrøden af al din Avl;

Hedra Herran af dina ägodelar, och af all dins årsväxts förstling;

10 da fyldes dine Lader med Korn, dine Perser svømmer over af Most.

Så skola dina lador fulla varda, och dine presser med must öfverflyta.

11 Min Søn, lad ej haant om HERRENS Tugt, vær ikke ked af hans Revselse;

Min son, förkasta icke Herrans tuktan, och var icke otålig, då han straffar;

12 HERREN revser den, han elsker, han straffer den Søn, han har kær.

Ty hvilken Herren älskar, honom straffar han, och hafver ett behag till honom, såsom en fader till sonen.

13 Lykkelig den, der har opnaaet Visdom, den, der vinder sig Indsigt;

Säll är den menniska, som vishet finner, och den menniska, hvilko förstånd tillflyter.

14 thi den er bedre at købe end Sølv, bedre at vinde end Guld;

Ty det är bättre hafva henne än silfver, och hennes frukt bättre än guld.

15 den er mere værd end Perler, ingen Klenodier opvejer den;

Hon är ädlare än perlor, och allt det du önska må, är henne icke likt.

16 en Række af Dage er i dens højre, i dens venstre Rigdom og Ære;

Långt lif är på hennes högra hand, på hennes venstra är rikedom och ära.

17 dens Veje er liflige Veje, og alle dens Stier er Lykke;

Hennes vägar äro lustige vägar, och alle hennes stigar äro frid.

18 den er et Livets Træ for dem, der griber den, lykkelig den, som holder den fast!

Hon är lifsens trä allom dem som fatta henne; och salige äro de som hålla henne;

19 HERREN grundlagde Jorden med Visdom, grundfæsted Himlen med Indsigt;

Ty Herren hafver grundat jordena genom vishet, och genom sitt råd tillredt himmelen.

20 ved hans Kundskab brød Strømmene frem, lader Skyerne Dug dryppe ned.

Genom hans ord äro djupen åtskild, och skyarna med dagg drypande vordne.

21 Min Søn, tag Vare paa Snilde og Kløgt, de slippe dig ikke af Syne;

Min son, låt henne icke ifrå din ögon vika, så skall du lyckosam och klok varda.

22 saa bliver de Liv for din Sjæl og et yndigt Smykke til din Hals.

Det skall vara dine själs lif, och din mun skall täck vara.

23 Da vandrer du trygt din Vej, støder ikke imod med din Fod;

Då skall du på dinom väg säker vandra, att din fot icke stöter sig.

24 sætter du dig, skal du ikke skræmmes, lægger du dig, skal din Søvn vorde sød;

Lägger du dig, så skall du intet frukta dig, utan sofva sötliga;

25 du skal ikke frygte uventet Rædsel, Uvejret, naar det kommer over gudløse;

Att du icke betorf frukta dig för hastig förskräckelse, eller för de ogudaktigas storm, då han kommer.

26 thi HERREN skal være din Tillid, han vogter din Fod, saa den ikke hildes.

Ty Herren är din tröst; han bevarar din fot, att han icke fången varder.

27 Nægt ikke den trængende Hjælp, naar det staar i din Magt at hjælpe;

Neka dig icke att göra dem torftiga godt, om din hand af Gudi hafver magt sådant göra.

28 sig ej til din Næste: »Gaa og kom igen, jeg vil give i Morgen!« — saafremt du har det.

Säg icke till din vän: Gack bort, och kom igen, i morgon vill jag gifva dig; der du dock det nu hafver.

29 Tænk ikke paa ondt mod din Næste, naar han tillidsfuldt bor i din Nærhed.

Far icke efter att göra dinom vän ondt, den uppå god tro när dig bor.

30 Yp ikke Trætte med sagesløs Mand, naar han ikke har voldet dig Men.

Kifva med ingom utan sak, om han dig intet ondt gjort hafver.

31 Misund ikke en Voldsmand, græm dig aldrig over hans Veje;

Följ icke en vrång man efter, och utvälj ingen af hans vägar;

32 thi den falske er HERREN en Gru; mod retsindig er han fortrolig;

Ty Herren stygges vid den affälliga, och hans hemlighet är när de fromma.

33 i den gudløses Hus er HERRENS Forbandelse, men retfærdiges Bolig velsigner han.

Uti dens ogudaktigas hus är Herrans förbannelse; men dens rättfärdigas hus varder välsignadt.

34 Over for Spottere bruger han Spot, men ydmyge giver han Naade.

Han skall bespotta de bespottare; men dem eländom skall han nåd gifva.

35 De vise faar Ære til Arv, men Taaber høster kun Skam.

De vise skola ärfva äro; men om de galne än högt uppkomma, varda de likväl till skam.