< Ordsprogene 25 >
1 Følgende er ogsaa Ordsprog af Salomo, som Kong Ezekias af Judas Mænd samlede.
Desse äro ock Salomos Ordspråk, hvilka här tillsatt hafva Hiskia män, Juda Konungs.
2 Guds Ære er det at skjule en Sag, Kongers Ære at granske en Sag.
Det är Guds ära ena sak fördölja; men Konungars ära är ena sak utransaka.
3 Himlens Højde og Jordens Dybde og Kongers Hjerte kan ingen granske.
Himmelen är hög, och jorden djup; men Konungars hjerta är oransakeligit.
4 Naar Slagger fjernes fra Sølv, saa bliver det hele lutret;
Man kastar bort slagget ifrå silfret, så varder der ett rent käril utaf.
5 naar gudløse fjernes fra Kongen, grundfæstes hans Trone ved Retfærd.
Man kastar ett ogudaktigt väsende bort ifrå Konungenom, så varder hans säte med rättfärdighet befäst.
6 Bryst dig ikke for Kongen og stil dig ikke paa de stores Plads;
Pråla icke för Konungenom, och träd icke fram der de store stå.
7 det er bedre, du faar Bud: »Kom herop!« end man flytter dig ned for en Stormands Øjne. Hvad end dine Øjne har set,
Ty det är dig bättre, när man till dig säger: Gack hitupp; än att du skulle för Förstanom förnedrad varda, det din ögon se måste.
8 skrid ikke til Trætte straks; thi hvad vil du siden gøre, naar din Næste gør dig til Skamme?
Var icke hastig till att träta: ty hvad vill du sedan göra, när din nästa dig skämt hafver?
9 Før Sagen med din Næste til Ende, men røb ej Andenmands Hemmelighed,
Handla dina sak med din nästa, och uppenbara icke ens annars hemlighet;
10 thi ellers vil den, der hører det, smæde dig og dit onde Rygte aldrig dø hen.
På det att den det hörer icke skall tala dig illa till, och ditt onda rykte icke återvänder.
11 Æbler af Guld i Skaale af Sølv er Ord, som tales i rette Tid.
Ett ord i sinom tid taladt är såsom ett gyldene äple uti silfskålom.
12 En Guldring, et gyldent Smykke er revsende Vismand for lyttende Øre.
Den som en visan straffar, och han lyder honom, det är såsom en gyldene örnaring, och ett gyldene halsband.
13 Som kølende Sne en Dag i Høst er paalideligt Bud for dem, der sender ham; han kvæger sin Herres Sjæl.
Lika som snököld i andstiden, så är ett troget bådskap honom, som det sändt hafver, och vederqvicker sins herras själ.
14 Som Skyer og Blæst uden Regn er en Mand, der skryder med skrømtet Gavmildhed.
Den der mycket talar, och håller intet, är såsom ett moln och väder utan regn.
15 Ved Taalmod overtales en Dommer, mild Tunge sønderbryder Ben.
Genom tålamod varder en Förste blidkad, och en len tunga stillar hårdhetena.
16 Finder du Honning, saa spis til Behov, at du ikke bliver mæt og igen spyr den ud.
Finner du hannog, så ät så mycket som behöfves af honom, att du icke för mätt varder, och spyr det ut.
17 Sæt sjældent din Fod i din Næstes Hus, at han ej faar for meget af dig og ledes.
Drag din fot tillbaka ifrå dins nästas hus; han måste ledas vid dig, och varda dig vred.
18 Som Stridsøkse, Sværd og hvassen Pil er den, der vidner falsk mod sin Næste.
Den som emot sin nästa falskt vittnesbörd talar, han är ett spjut, svärd och skarp pil.
19 Som ormstukken Tand og vaklende Fod er troløs Mand paa Trængselens Dag.
Föraktarens hopp i nödenes tid är såsom en rutten tand, och en oviss fot.
20 Som at lægge Frakken, naar det er Frost, og hælde surt over Natron, saa er det at synge for mismodig Mand.
Den för ett bedröfvadt hjerta visor qväder, det är såsom en sönderrifven klädnad om vintren, och ättika på krito.
21 Sulter din Fjende, saa giv ham at spise, tørster han, giv ham at drikke;
Hungrar din ovän, så spisa honom med bröd; törstar han, så gif honom vatten dricka;
22 da sanker du gloende Kul paa hans Hoved, og HERREN lønner dig for det.
Ty du samkar kol tillhopa uppå hans hufvud, och Herren vedergäller dig det.
23 Nordenvind fremkalder Regn, bagtalende Tunge vrede Miner.
Nordanväder gör storm, och en hemlig tunga gör ett oblidt ansigte.
24 Hellere bo i en Krog paa Taget end fælles Hus med trættekær Kvinde.
Det är bättre att sitta uti en vrå på taket, än när en trätosamma qvinno i ett stort nus.
25 Hvad koldt Vand er for en vansmægtet Sjæl, er Glædesbud fra et Land i det fjerne.
Ett godt rykte utaf fjerran land är lika som kallt vatten ene törstigo själ.
26 Som grumset Kilde og ødelagt Væld er retfærdig, der vakler i gudløses Paasyn.
En rättfärdig, som för enom ogudaktigom faller, är såsom en rörd brunn och en förderfvad källa.
27 Ej godt at spise for megen Honning, spar paa hædrende Ord.
Den som för mycken hannog äter, det är icke godt; och den svår ting utransakar, det varder honom för svårt.
28 Som aaben By uden Mur er en Mand, der ikke kan styre sit Sind.
En man, som sin anda icke hålla kan, han är såsom en öppen stad utan murar.