Ordsprogene 23
1 Naar du sidder til Bords hos en Stormand, mærk dig da nøje, hvem du har for dig,
När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig,
2 og sæt dig en Kniv paa Struben, i Fald du er alt for sulten.
och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig.
3 Attraa ikke hans lækre Retter, thi det er svigefuld Kost.
Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost.
4 Slid dig ikke op for at vinde dig Rigdom, brug ej din Forstand dertil!
Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap.
5 Skal dit Blik flyve efter den uden at finde den? Visselig gør den sig Vinger som Ørnen, der flyver mod Himlen.
Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen.
6 Spis ej den misundeliges Brød, attraa ikke hans lækre Retter;
Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter;
7 thi han sidder med karrige Tanker; han siger til dig: »Spis og drik!« men hans Hjerte er ikke med dig.
ty han förfar efter sina själviska beräkningar. "Ät och drick" kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig.
8 Den Bid, du har spist, maa du udspy, du spilder dine fagre Ord.
Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt.
9 Tal ikke for Taabens Ører, thi din kloge Tale agter han ringe.
Tala icke för en dåres öron, ty han föraktar vad klokt du säger.
10 Flyt ej ældgamle Skel, kom ikke paa faderløses Mark;
Flytta icke ett gammalt råmärke, och gör icke intrång på de faderlösas åkrar.
11 thi deres Løser er stærk, han fører deres Sag imod dig.
Ty deras bördeman är stark; han skall utföra deras sak mot dig.
12 Vend dit Hjerte til Tugt, dit Øre til Kundskabs Ord.
Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap.
13 Spar ej Drengen for Tugt; naar du slaar ham med Riset, undgaar han Døden;
Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden;
ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket. (Sheol h7585)
15 Min Søn, er dit Hjerte viist, saa glæder mit Hjerte sig ogsaa,
Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta;
16 og mine Nyrer jubler, naar dine Læber taler, hvad ret er!
ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är.
17 Dit Hjerte være ikke skinsygt paa Syndere, men stadig ivrigt i HERRENS Frygt;
Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt.
18 en Fremtid har du visselig da, dit Haab bliver ikke til intet.
Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet.
19 Hør, min Søn, og bliv viis, lad dit Hjerte gaa den lige Vej.
Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar.
20 Hør ikke til dem, der svælger i Vin, eller dem, der fraadser i Kød;
Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat.
21 thi Dranker og Fraadser forarmes, Søvn giver lasede Klæder.
Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder.
22 Hør din Fader, som avlede dig, ringeagt ikke din gamle Moder!
Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.
23 Køb Sandhed og sælg den ikke, Visdom, Tugt og Forstand.
Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd.
24 Den retfærdiges Fader jubler; har man avlet en Vismand, glædes man ved ham;
Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom.
25 din Fader og Moder glæde sig, hun, der fødte dig, juble!
Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.
26 Giv mig dit Hjerte, min Søn, og lad dine Øjne synes om mine Veje!
Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon.
27 Thi en bundløs Grav er Skøgen, den fremmede Kvinde, en snæver Brønd;
Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn.
28 ja, som en Stimand ligger hun paa Lur og øger de troløses Tal blandt Mennesker.
Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna.
29 Hvem har Ak, og hvem har Ve, hvem har Kiv, og hvem har Klage? Hvem har Saar uden Grund, hvem har sløve Øjne?
Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel?
30 De, som sidder sent over Vinen, som kommer for at smage den stærke Drik.
Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker.
31 Se ikke til Vinen, hvor rød den er, hvorledes den perler i Bægeret; den glider saa glat,
Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned.
32 men bider til sidst som en Slange og spyr sin Gift som en Øgle;
På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift.
33 dine Øjne skuer de sælsomste Ting, og bagvendt taler dit Hjerte;
Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting.
34 du har det, som laa du midt i Havet, som laa du oppe paa en Mastetop.
Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast:
35 »De slog mig, jeg følte ej Smerte, gav mig Hug, jeg mærked det ikke; naar engang jeg vaagner igen, saa søger jeg atter til Vinen!«
"De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?"
