Ordsprogene 22

1 Hellere godt Navn end megen Rigdom, Yndest er bedre end Sølv og Guld.

Rykte är kosteligare än stor rikedom; och ynnest bättre än silfver och guld.

2 Rig og fattig mødes, HERREN har skabt dem begge.

Rike och fattige måste vara ibland hvarannan; Herren hafver gjort dem alla.

3 Den kloge ser Faren og søger i Skjul, tankeløse gaar videre og bøder.

Den kloke ser det onda, och tager sig vara; de oförnuftige löpa igenom, och få skada.

4 Lønnen for Ydmyghed og HERRENS Frygt er Rigdom, Ære og Liv.

Der man lider i Herrans fruktan, der är rikedom, ära och lif.

5 Paa den svigefuldes Vej er der Torne og Snarer; vil man vogte sin Sjæl, maa man holde sig fra dem.

Spjut och snaror äro på dens vrångas väg; men den som drager sig der långt ifrå, han bevarar sitt lif.

6 Væn Drengen til den Vej, han skal følge, da viger han ikke derfra, selv gammel.

Såsom man vän ett barn, så låter det icke af, då det gammalt varder.

7 Over Fattigfolk raader den rige, Laantager bliver Laangivers Træl.

Den rike råder öfver de fattiga, och den som borgar, han är hans träl som lånar.

8 Hvo Uret saar, vil høste Fortræd, hans Vredes Ris skal slaa ham selv.

Den som orätt sår, han skall uppskära vedermödo, och skall igenom sins ondskos ris förgås.

9 Den vennesæle velsignes, thi han deler sit Brød med den ringe.

Ett mildt öga varder välsignadt; ty han gifver af sitt bröd dem fattiga.

10 Driv Spotteren ud, saa gaar Trætten med, og Hiv og Smæden faar Ende.

Drif ut bespottaren, så kommer kifvet bort; så vänder igen träta och smälek.

11 HERREN elsker den rene af Hjertet; med Ynde paa Læben er man Kongens Ven.

Den som ett trofast hjerta hafver, och täckeliga talar, hans vän är Konungen.

12 HERRENS Øjne agter paa Kundskab, men han kuldkaster troløses Ord.

Herrans ögon bevara godt råd; men föraktarens ord omstörter han.

13 Den lade siger: »En Løve paa Gaden! Jeg kan let blive revet ihjel paa Torvet.«

Den late säger: Ett lejon är ute; jag måtte varda dräpen på gatone.

14 Fremmed Kvindes Mund er en bundløs Grav, den, HERREN er vred paa, falder deri.

Ens skökos mun är en djup grop; dem Herren ogunstig är, han faller deruti.

15 Daarskab er knyttet til Ynglingens Hjerte, Tugtens Ris skal fjerne den fra ham.

Galenskap är i piltens hjerta; men tuktans ris drifver den långt ifrå honom.

16 Vold mod den ringe øger hans Eje, Gave til Rigmand gør ham kun fattig.

Den som den fattiga orätt gör, på det hans gods må mycket varda, han skall ock gifva enom rikom, och fattig varda.

17 Bøj Øret og hør de vises Ord, vend Hjertet til og kend deres Liflighed!

Böj din öron, och hör de visas ord, och lägg uppå hjertat mina läro.

18 Vogter du dem i dit Indre, er de alle rede paa Læben.

Ty det skall väl bekomma dig, om du dem när dig behåller; och de skola tillsammans genom din mun väl lyckas.

19 For at din Lid skal staa til HERREN, lærer jeg dig i Dag.

Att ditt hopp skall vara intill Herran, måste jag dig om sådant dagliga förmana.

20 Alt i Gaar optegned jeg til dig, alt i Forgaars Raad og Kundskab

Hafver jag icke margfaldeliga skrifvit dig före, med råd och läro;

21 for at lære dig rammende Sandhedsord, at du kan svare sandt, naar du spørges.

På det jag skulle visa dig en vissan grund till sanningena, att du måtte kunna rätteliga svara dem som dig sända?

22 Røv ej fra den ringe, fordi han er ringe, knus ikke den arme i Porten:

Beröfva icke den fattiga, ändock han fattig är; och undertryck icke den elända i portenom.

23 thi HERREN fører deres Sag og raner deres Ransmænds Liv.

Ty Herren skall handla deras sak, och skall förtrycka deras förtryckare.

24 Vær ej Ven med den, der let bliver hidsig, omgaas ikke vredladen Mand,

Gif dig icke i sällskap med en vredsam man, och håll dig icke intill en grym man;

25 at du ikke skal lære hans Stier og hente en Snare for din Sjæl.

Att du tilläfventyrs icke lärer hans väg, och får dine själs förargelse.

26 Hør ikke til dem, der giver Haandslag, dem, som borger for Gæld!

Var icke när dem som sina hand förpligta, och för skuld i borgan gå.

27 Saafremt du ej kan betale, tager man Sengen, du ligger i.

Ty om du icke hafver till att betala, så tager man dina säng bort under dig.

28 Flyt ej ældgamle Skel, dem, dine Fædre satte.

För icke tillbaka de förra råmärke, som dine fäder gjort hafva.

29 Ser du en Mand, som er snar til sin Gerning, da skal han stedes for Konger, ikke for Folk af ringe Stand.

Ser du en man endigan i sin ärende, han skall stå för Konungenom; och skall icke stå för de oädla.