< Ordsprogene 2 >

1 Min Søn, naar du tager imod mine Ord og gemmer mine Paalæg hos dig,
Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla,
2 idet du laaner Visdom Øre og bøjer dit Hjerte til Indsigt,
Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit.
3 ja, kalder du paa Forstanden og løfter din Røst efter Indsigt,
Ty om du far derefter med flit, och beder derom;
4 søger du den som Sølv og leder den op som Skatte,
Om du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt;
5 da nemmer du HERRENS Frygt og vinder dig Kundskab om Gud.
Så skall du förstå Herrans fruktan, och Guds kunskap finna.
6 Thi HERREN, han giver Visdom, fra hans Mund kommer Kundskab og Indsigt.
Ty Herren gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd.
7 Til retsindige gemmer han Lykke, han er Skjold for alle med lydefri Vandel,
Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma;
8 idet han værner Rettens Stier og vogter sine frommes Vej.
Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg.
9 Da nemmer du Retfærd, Ret og Retsind, hvert et Spor, som er godt.
Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg.
10 Thi Visdom kommer i dit Hjerte, og Kundskab er liflig for din Sjæl;
Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer,
11 Kløgt skal vaage over dig, Indsigt være din Vogter —
Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig;
12 idet den frier dig fra den ondes Vej, fra Folk, hvis Ord kun er vrange,
Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är;
13 som gaar fra de lige Stier for at vandre paa Mørkets Veje.
Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar.
14 som glæder sig ved at gøre ondt og jubler over vrangt og ondt,
De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende;
15 de, som gaar krogede Stier og følger bugtede Spor —
Hvilke sin väg förvända, och följa villstigar;
16 idet den frier dig fra Andenmands Hustru, fra fremmed Kvinde med sleske Ord,
Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver;
17 der sviger sin Ungdoms Ven og glemmer sin Guds Pagt;
Och öfvergi! ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund;
18 thi en Grav til Døden er hendes Hus, til Skyggerne fører hendes Spor;
Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade;
19 tilbage vender ingen, som gaar ind til hende, de naar ej Livets Stier —
Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg;
20 at du maa vandre de godes Vej og holde dig til de retfærdiges Stier;
Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene.
21 thi retsindige skal bo i Landet, lydefri levnes deri,
Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva;
22 men gudløse ryddes af Landet, troløse rykkes derfra.
Men de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda.

< Ordsprogene 2 >