Ordsprogene 19
1 Bedre Fattigmand med lydefri Færd end en, som gaar Krogveje, er han end rig.
Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
2 At mangle Kundskab er ikke godt, men den træder fejl, som har Hastværk.
Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
3 Et Menneskes Daarskab øder hans Vej, men paa HERREN vredes hans Hjerte.
En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
4 Gods skaffer mange Venner, den ringe skiller hans Ven sig fra.
Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
5 Det falske Vidne undgaar ej Straf; den slipper ikke, som farer med Løgn.
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
6 Mange bejler til Stormands Yndest, og alle er Venner med gavmild Mand.
Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
7 Fattigmands Frænder hader ham alle, end mere skyr hans Venner ham da. Ej frelses den, som jager efter Ord.
Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
8 Den, der vinder Vid, han elsker sin Sjæl, og den, der vogter paa Indsigt, faar Lykke.
Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
9 Det falske Vidne undgaar ej Straf, og den, der farer med Løgn, gaar under.
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
10 Vellevned sømmer sig ikke for Taabe, end mindre for Træl at herske over Fyrster.
Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
11 Klogskab gør Mennesket sindigt, hans Ære er at overse Brøde.
Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
12 Som Brøl af en Løve er Kongens Vrede, som Dug paa Græs er hans Gunst.
En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
13 Taabelig Søn er sin Faders Ulykke, Kvindekiv er som ustandseligt Tagdryp.
En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
14 Hus og Gods er Arv efter Fædre, en forstandig Hustru er fra HERREN.
Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
15 Dovenskab sænker i Dvale, den lade Sjæl maa sulte.
Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
16 Den vogter sin Sjæl, som vogter paa Budet, men skødesløs Vandel fører til Død.
Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
17 Er man god mod den ringe, laaner man HERREN, han gengælder en, hvad godt man har gjort.
Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
18 Tugt din Søn, imens der er Haab, ellers stiler du efter at slaa ham ihjel.
Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
19 Den, som er hidsig, maa bøde, ved Skaansel gør man det værre.
Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
20 Hør paa Raad og tag ved Lære, saa du til sidst bliver viis.
Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
21 I Mands Hjerte er mange Tanker, men HERRENS Raad er det, der staar fast.
Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
22 Vinding har man af Godhed, hellere fattig end Løgner.
Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
23 HERRENS Frygt er Vej til Liv, man hviler mæt og frygter ej ondt.
HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
24 Den lade rækker til Fadet, men fører ej Haanden til Munden.
Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
25 Faar Spottere Hug, bliver tankeløs klog, ved Revselse faar den forstandige Kundskab.
Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
26 Mishandle Fader og bortjage Moder gør kun en daarlig, vanartet Søn.
Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
27 Hør op, min Søn, med at høre paa Tugt og saa fare vild fra Kundskabsord.
Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
28 Niddingevidne spotter Retten, gudløses Mund er glubsk efter Uret.
Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
29 Slag er rede til Spottere, Hug til Taabers Ryg.
Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
