Ordsprogene 19
1 Bedre Fattigmand med lydefri Færd end en, som gaar Krogveje, er han end rig.
En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
2 At mangle Kundskab er ikke godt, men den træder fejl, som har Hastværk.
Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
3 Et Menneskes Daarskab øder hans Vej, men paa HERREN vredes hans Hjerte.
Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
4 Gods skaffer mange Venner, den ringe skiller hans Ven sig fra.
Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
5 Det falske Vidne undgaar ej Straf; den slipper ikke, som farer med Løgn.
Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
6 Mange bejler til Stormands Yndest, og alle er Venner med gavmild Mand.
Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
7 Fattigmands Frænder hader ham alle, end mere skyr hans Venner ham da. Ej frelses den, som jager efter Ord.
Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
8 Den, der vinder Vid, han elsker sin Sjæl, og den, der vogter paa Indsigt, faar Lykke.
Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
9 Det falske Vidne undgaar ej Straf, og den, der farer med Løgn, gaar under.
Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
10 Vellevned sømmer sig ikke for Taabe, end mindre for Træl at herske over Fyrster.
Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
11 Klogskab gør Mennesket sindigt, hans Ære er at overse Brøde.
Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
12 Som Brøl af en Løve er Kongens Vrede, som Dug paa Græs er hans Gunst.
Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
13 Taabelig Søn er sin Faders Ulykke, Kvindekiv er som ustandseligt Tagdryp.
En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
14 Hus og Gods er Arv efter Fædre, en forstandig Hustru er fra HERREN.
Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
15 Dovenskab sænker i Dvale, den lade Sjæl maa sulte.
Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
16 Den vogter sin Sjæl, som vogter paa Budet, men skødesløs Vandel fører til Død.
Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
17 Er man god mod den ringe, laaner man HERREN, han gengælder en, hvad godt man har gjort.
Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
18 Tugt din Søn, imens der er Haab, ellers stiler du efter at slaa ham ihjel.
Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
19 Den, som er hidsig, maa bøde, ved Skaansel gør man det værre.
Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
20 Hør paa Raad og tag ved Lære, saa du til sidst bliver viis.
Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
21 I Mands Hjerte er mange Tanker, men HERRENS Raad er det, der staar fast.
Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
22 Vinding har man af Godhed, hellere fattig end Løgner.
Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
23 HERRENS Frygt er Vej til Liv, man hviler mæt og frygter ej ondt.
Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
24 Den lade rækker til Fadet, men fører ej Haanden til Munden.
Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
25 Faar Spottere Hug, bliver tankeløs klog, ved Revselse faar den forstandige Kundskab.
Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
26 Mishandle Fader og bortjage Moder gør kun en daarlig, vanartet Søn.
Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
27 Hør op, min Søn, med at høre paa Tugt og saa fare vild fra Kundskabsord.
Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
28 Niddingevidne spotter Retten, gudløses Mund er glubsk efter Uret.
Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
29 Slag er rede til Spottere, Hug til Taabers Ryg.
Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
