Ordsprogene 17

1 Bedre en tør Bid Brød med fred end Huset fuldt af Sul med Trætte.

En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto.

2 Klog Træl bliver Herre over daarlig Søn og faar lod og del mellem Brødre.

En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder.

3 Digel til Sølv og Ovn til Guld, men den, der prøver Hjerter, er HERREN.

Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan.

4 Den onde hører paa onde Læber, Løgneren lytter til giftige Tunger.

En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo.

5 Hvo Fattigmand spotter, haaner hans Skaber, den skadefro slipper ikke for Straf.

Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva.

6 De gamles Krone er Børnebørn, Sønners Stolthed er Fædre.

De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder.

7 Ypperlig Tale er ej for en Daare, end mindre da Løgn for den, som er ædel.

Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger.

8 Som en Troldsten er Gave i Giverens Øjne; hvorhen den end vender sig, gør den sin Virkning.

Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl.

9 Den, der dølger en Synd, søger Venskab, men den, der ripper op i en Sag, skiller Venner.

Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens.

10 Bedre virker Skænd paa forstandig end hundrede Slag paa en Taabe.

Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra.

11 Den onde har kun Genstridighed for, men et skaanselsløst Bud er udsendt imod ham.

Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom.

12 Man kan møde en Bjørn, hvis Unger er taget, men ikke en Taabe udi hans Daarskab.

Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap.

13 Den, der gengælder godt med ondt, fra hans Hus skal Vanheld ej vige.

Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända.

14 At yppe Strid er at aabne for Vand, hold derfor inde, før Strid bryder løs.

Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder.

15 At frikende skyldig og dømme uskyldig, begge Dele er HERREN en Gru.

Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse.

16 Hvad hjælper Penge i Taabens Haand til at købe ham Visdom, naar Viddet mangler?

Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet?

17 Ven viser Kærlighed naar som helst, Broder fødes til Hjælp i Nød.

En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene.

18 Mand uden Vid giver Haandslag og gaar i Borgen for Næsten.

Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.

19 Ven af Kiv er Ven af Synd; at højne sin Dør er at attraa Fald.

Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko.

20 Ej finder man Lykke, naar Hjertet er vrangt, man falder i Vaade, naar Tungen er falsk.

Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko.

21 Den, der avler en Taabe, faar Sorg, Daarens Fader er ikke glad.

En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje.

22 Glad Hjerte er godt for Legemet, nedslaaet Sind suger Marv af Benene.

Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen.

23 Den gudløse tager Gave i Løn for at bøje Rettens Gænge.

Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg.

24 Visdom staar den forstandige for Øje, Taabens Blik er ved Jordens Ende.

En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.

25 Taabelig Søn er sin Faders Sorg, Kvide for hende, som fødte ham.

En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver.

26 At straffe den, der har Ret, er ilde, værre endnu at slaa de ædle.

Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar.

27 Den, som har Kundskab tøjler sin Tale, Mand med Forstand er koldblodig.

En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda.

28 Selv Daaren, der tier, gælder for viis, forstandig er den, der lukker sine Læber.

Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.