Ordsprogene 16
1 Hjertets Raad er Menneskets sag. Tungens Svar er fra HERREN.
En menniska sätter sig väl före i hjertat; men af Herranom kommer, hvad tungan tala skall.
2 En Mand holder al sin Færd for ren, men HERREN vejer Aander.
Hvarjom och enom tyckas hans vägar rene vara; men Herren allena gör hjertat visst.
3 Vælt dine Gerninger paa HERREN, saa skal dine Planer lykkes.
Befalla Herranom din verk, så gå din anslag fram.
4 Alt skabte HERREN, hvert til sit, den gudløse ogsaa for Ulykkens Dag.
Herren gör all ting för sin egen skull; desslikes ock den ogudaktiga till en ondan dag.
5 Hver hovmodig er HERREN en Gru, visselig slipper han ikke for Straf.
All högmodig hjerta äro Herranom en styggelse, och skola icke ostraffad blifva, om de än alle tillhopa höllo.
6 Ved Mildhed og Troskab sones Brøde, ved HERRENS Frygt undviger man ondt.
Genom godhet och trohet varder en missgerning försonad, och genom Herrans fruktan undflyr man det onda.
7 Naar HERREN har Behag i et Menneskes Veje, gør han endog hans Fjender til Venner.
Om någors mans vägar behaga Herranom, så gör han ock hans ovänner tillfrids med honom.
8 Bedre er lidet med Retfærd end megen Vinding med Uret.
Bättre är litet med rättfärdighet, än mycken tilldrägt med orätt.
9 Menneskets Hjerte udtænker hans Vej, men HERREN styrer hans Fjed.
Menniskones hjerta sätter sig sina vägar före; men Herren allena gifver, att de framgår.
10 Der er Gudsdom paa Kongens Læber, ej fejler hans Mund, naar han dømmer.
Prophetia ( är ) i Konungens mun; hans mun felar intet i domen.
11 Ret Bismer og Vægtskaal er HERRENS, hans Værk er alle Posens Lodder.
Rätt våg och vigt är af Herranom; och all pund i säckenom äro hans verk.
12 Gudløs Færd er Konger en Gru, thi ved Retfærd grundfæstes Tronen.
Om Konungarna orätt göra, så äro de en styggelse; ty genom rättfärdighet varder Konungssätet fast.
13 Retfærdige Læber har Kongens Yndest, han elsker den, der taler oprigtigt.
Rätt råd behagar Konungenom, och den som rätt råder, han varder älskad.
14 Kongens Vrede er Dødens Bud, Vismand evner at mildne den.
Konungens vrede är dödsens bådskap, och en vis man försonar honom.
15 I Kongens Aasyns Lys er der Liv, som Vaarregnens Sky er hans Yndest.
När Konungens ansigte är ljufligit, det är lifvet, och hans ynnest är såsom ett aftonregn.
16 At vinde Visdom er bedre end Guld, at vinde Indsigt mere end Sølv.
Tag vishet till dig, ty hon är bättre än guld; och hafva förstånd är ädlare än silfver.
17 De retsindiges Vej er at vige fra ondt; den vogter sit Liv, som agter paa sin Vej.
De frommas väg flyr det arga, och den sin väg bevarar, han behåller sitt lif.
18 Hovmod gaar forud for Fald, Overmod forud for Snublen.
Den som ett nederfall skall få, han varder tillförene högmodig, och stort sinne går för fallet.
19 Hellere sagtmodig med ydmyge end dele Bytte med stolte.
Bättre är ödmjuk vara med de elända, än utskifta rof med de högfärdiga.
20 Vel gaar det den, der mærker sig Ordet; lykkelig den, der stoler paa HERREN.
Den ena sak visliga företager, han finner lycko, och säll är den som sig förlåter på Herran.
21 Den vise kaldes forstandig, Læbernes Sødme øger Viden.
En förståndig varder berömd for en vis man, och ljuft tal lärer väl.
22 Kløgt er sin Mand en Livsens Kilde, Daarskab er Daarers Tugt.
Klokhet är en lefvandes källa honom, som hafver henne; men de dårars tuktan är galenskap.
23 Den vises Hjerte giver Munden Kløgt, paa Læberne lægger det øget Viden.
Ett vist hjerta talar klokliga, och lärer väl.
24 Hulde Ord er som flydende Honning, søde for Sjælen og sunde for Legemet.
Ljuftig ord äro en hannogskaka; de trösta själena, och uppfriska benen.
25 Mangen Vej synes Manden ret, og saa er dens Ende dog Dødens Veje.
Mångom behagar en väg väl, men hans yttersta drager till döden.
26 En Arbejders Hunger arbejder for ham, thi Mundens Krav driver paa ham.
Mången man kommer i stor olycko genom sin egen mun.
27 En Nidding graver Ulykkesgrave, det er, som brændte der Ild paa hans Læber.
En lösaktig menniska gräfver efter olycko, och i hennes mun brinner eld.
28 Rænkefuld Mand sætter Splid; den, der bagtaler, skiller Venner.
En vrång menniska kommer träto åstad, och en lackare gör Förstar oens.
29 Voldsmand lokker sin Næste og fører ham en Vej, der ikke er god.
En arg menniska lockar sin nästa, och förer honom in på en ondan väg.
30 Den, der stirrer, har Rænker for; knibes Læberne sammen, har man fuldbyrdet ondt.
Den som blinkar med ögonen, han tänker intet godt; och den som biter läpparna, han fullkomnar ondt.
31 Graa Haar er en dejlig Krone, den vindes paa Retfærds Vej.
Gå hår äro en hederskrona, den på rättfärdighetenes väg funnen varder.
32 Større end Helt er sindig Mand, større at styre sit Sind end at tage en Stad.
En tålig man är bättre än en stark; och den, som råder sitt sinne, är bättre än en som städer vinner.
33 I Brystfolden rystes Loddet, det falder, som HERREN vil.
Lotten varder kastad i skötet; men han faller hvart Herren vill.
