Ordsprogene 13
1 Viis Søn elsker tugt, spotter hører ikke paa skænd.
En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.
2 Af sin Munds Frugt nyder en Mand kun godt, til Vold staar troløses Hu.
Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.
3 Vogter man Munden, bevarer man Sjælen, den aabenmundede falder i Vaade.
Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka
4 Den lade attraar uden at faa, men flittiges Sjæl bliver mæt.
Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.
5 Den retfærdige hader Løgnetale, den gudløse spreder Skam og Skændsel.
Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.
6 Retfærd skærmer, hvo lydefrit vandrer, Synden fælder de gudløse.
Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.
7 Mangen lader rig og ejer dog intet, mangen lader fattig og ejer dog meget.
Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.
8 Mands Rigdom er Løsepenge for hans Liv, Fattigmand faar ingen Trusel at høre.
Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något
9 Retfærdiges Lys bryder frem, gudløses Lampe gaar ud.
De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
10 Ved Hovmod vækkes kun Splid, hos dem, der lader sig raade, er Visdom.
Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.
11 Rigdom, vundet i Hast, smuldrer hen, hvad der samles Haandfuld for Haandfuld, øges.
Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.
12 At bie længe gør Hjertet sygt, opfyldt Ønske er et Livets Træ.
Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.
13 Den, der lader haant om Ordet, slaas ned, den, der frygter Budet, faar Løn.
Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.
14 Vismands Lære er en Livsens Kilde, derved undgaas Dødens Snarer.
Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.
15 God Forstand vinder Yndest, troløses Vej er deres Undergang.
Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.
16 Hver, som er klog, gaar til Værks med Kundskab, Taaben udfolder Daarskab.
Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.
17 Gudløs Budbringer gaar det galt, troværdigt Bud bringer Lægedom.
En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.
18 Afvises Tugt, faar man Armod og Skam; agtes paa Revselse, bliver man æret.
Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.
19 Opfyldt Ønske er sødt for Sjælen, at vige fra ondt er Taaber en Gru.
Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.
20 Omgaas Vismænd, saa bliver du viis, ilde faren er Taabers Ven.
Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.
21 Vanheld følger Syndere, Lykken naar de retfærdige.
Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.
22 Den gode efterlader Børnebørn Arv, til retfærdige gemmes Synderens Gods.
Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.
23 Paa Fattigfolks Nyjord er rigelig Føde, mens mangen rives bort ved Uret.
De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.
24 Hvo Riset sparer, hader sin Søn, den, der elsker ham, tugter i Tide.
Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
25 Den retfærdige spiser, til Sulten er stillet, gudløses Bug er tom.
Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.
