Klagesangene 5
1 HERRE, kom vor Skæbne i Hu, sku ned og se vor Skændsel!
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Vor Arvelod tilfaldt fremmede, Udlændinge fik vore Huse.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Forældreløse, faderløse er vi, som Enker er vore Mødre.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Vort Drikkevand maa vi købe, betale maa vi vort Brænde.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Aaget trykker vor Nakke, vi trættes og finder ej Hvile.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Ægypten rakte vi Haand, Assur, for at mættes med Brød.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Vore Fædre, som synded, er borte, og vi maa bære deres Skyld.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Over os raader Trælle, ingen frier os fra dem.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Med Livsfare henter vi vort Brød, udsatte for Ørkenens Sværd.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Vor Hud er sværtet som en Ovn af Hungerens svidende Lue.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 De skændede Kvinder i Zion, Jomfruer i Judas Byer.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Fyrster greb de og hængte, tog intet Hensyn til gamle.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Ynglinge sattes til Kværnen, under Brændeknippet segnede Drenge.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 De gamle forsvandt fra Porten, de unge fra Strengenes Leg.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Vort Hjertes Glæde er borte, vor Dans er vendt til Sorg.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Kronen faldt af vort Hoved, ve os, at vi har syndet!
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Vort Hjerte blev derfor sygt, derfor vort Øje mørkt:
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 For Zions Bjerg, som er øde, Ræve tumler sig der.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Du, HERRE, troner for evigt, fra Slægt til Slægt staar din Trone.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Hvi glemmer du os bestandig og svigter os alle Dage?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Omvend os, HERRE, til dig, saa vender vi om, giv os nye Dage, som fordum!
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 Eller har du helt stødt os bort, er din Vrede mod os uden Ende?
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
