Job 5
1 »Raab kun! Giver nogen dig Svar? Og til hvem af de Hellige vender du dig?
Nämn mig en, hvad gäller, om du någon finner; och se dig om någorstäds efter en helig.
2 Thi Daarens Harme koster ham Livet, Taabens Vrede bliver hans Død.
Men en dåra dräper väl vreden, och en ovisan dödar nitet.
3 Selv har jeg set en Daare rykkes op, hans Bolig raadne brat;
Jag såg en dåra väl rotad, och jag bannade straxt hans huse:
4 hans Sønner var uden Hjælp, traadtes ned i Porten, ingen reddede dem;
Hans barn skola vara fjerran ifrå helsone, och skola varda sönderkrossade i porten, der ingen hjelpare är.
5 sultne aad deres Høst, de tog den, selv mellem Torne, og tørstige drak deres Mælk.
Hans säd skall den hungrige uppäta, och de väpnade skola taga henne; och hans gods skola de törstige utsupa.
6 Thi Vanheld vokser ej op af Støvet, Kvide spirer ej frem af Jorden,
Förty vedermödan går icke upp af jordene, och olyckan växer icke upp af åkrenom;
7 men Mennesket avler Kvide, og Gnisterne flyver til Vejrs.
Utan menniskan varder född till olycko, såsom foglarna till att flyga.
8 Nej, jeg vilde søge til Gud og lægge min Sag for ham,
Dock vill jag nu tala om Gud, och handla om honom;
9 som øver ufattelig Vælde og Undere uden Tal,
Som gör mägtig ting, de der icke ransakas kunna; och under, som icke räknas kunna;
10 som giver Regn paa Jorden og nedsender Vand over Marken
Den der regn gifver på jordena, och låter vatten komma på markena;
11 for at løfte de bøjede højt, saa de sørgende opnaar Frelse,
Den der upphöjer de nedriga, och upphjelper de förtryckta.
12 han, som krydser de kloges Tanker, saa de ikke virker noget, der varer,
Han gör deras anslag, som listige äro till intet, att deras hand intet kan uträtta.
13 som fanger de vise i deres Kløgt, saa de listiges Raad er forhastet;
Han begriper de visa i deras listighet, och gör de klokas råd till galenskap;
14 i Mørke raver de, selv om Dagen, famler ved Middag, som var det Nat.
Att de om dagen löpa i mörkrena, och famla om middagen såsom om nattena.
15 Men han frelser den arme fra Sværdet og fattig af stærkes Haand,
Och han hjelper den fattiga ifrå svärdet, och ifrå deras mun; och utu dens väldigas hand;
16 saa der bliver Haab for den ringe og Ondskaben lukker sin Mund.
Och är dens fattigas tröst, att orättfärdigheten måste hålla sin mun till.
17 Held den Mand, som revses at Gud; ringeagt ej den Almægtiges Tugt!
Si, salig är den menniska, den Gud straffar; derföre förkasta icke dens Allsmägtigas tuktan.
18 Thi han saarer, og han forbinder, han slaar, og hans Hænder læger.
Ty han sargar, och läker; han slår, och hans hand helar.
19 Seks Gange redder han dig i Trængsel, syv gaar Ulykken uden om dig;
Utaf sex bedröfvelser frälsar han dig, och i den sjunde kommer intet ondt vid dig.
20 han frier dig fra Døden i Hungersnød, i Krig fra Sværdets Vold;
I dyr tid frälsar han dig ifrå döden, och i stridene ifrå svärdsens hand.
21 du er gemt for Tungens Svøbe, har intet at frygte, naar Voldsdaad kommer;
Han skall skyla dig för tungones gissel, att du icke skall frukta för förderf, då det kommer.
22 du ler ad Voldsdaad og Hungersnød og frygter ej Jordens vilde Dyr;
Uti förderf och hunger skall du le, och icke frukta för vilddjuren i landena;
23 du har Pagt med Markens Sten, har Fred med Markens Vilddyr;
Utan ditt förbund skall vara med stenom på markene; och vilddjuren i landena skola hålla frid med dig.
24 du kender at have dit Telt i Fred, du mønstrer din Bolig, og intet fattes;
Och du skall förnimma, att din hydda hafver frid, och skall försörja dina boning, och icke synda;
25 du kender at have et talrigt Afkom, som Jordens Urter er dine Spirer;
Och skall förnimma, att din säd skall varda mycken, och dine efterkommande såsom gräs på jordene;
26 Graven naar du i Ungdomskraft, som Neg føres op, naar Tid er inde.
Och skall i ålderdomen komma till grafva, såsom en hvetekärfve införd varder, i rättom tid.
27 Se, det har vi gransket, saaledes er det; det har vi hørt, saa vid ogsaa du det!
Si, det hafve vi ransakat, och det är så; hör dertill, och rätta dig derefter.
