Job 41
1 Kan du trække Krokodillen op med Krog og binde dens Tunge med Snøre?
Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
2 Kan du mon stikke et Siv i dens Snude, bore en Krog igennem dens Kæber?
Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
3 Mon den vil trygle dig længe og give dig gode Ord?
Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
4 Mon den vil indgaa en Pagt med dig, saa du faar den til Træl for evigt?
Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
5 Han du mon lege med den som en Fugl og tøjre den for dine Pigebørn?
Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
6 Falbyder Fiskerlauget den og stykker den ud mellem Sælgerne?
Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
7 Mon du kan spække dens Hud med Kroge og med Harpuner dens Hoved?
Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
8 Læg dog engang din Haand paa den! Du vil huske den Kamp og gør det ej mer.
Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
9 Det Haab vilde blive til Skamme, alene ved Synet laa du der.
Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
10 Ingen drister sig til at tirre den, hvem holder Stand imod den?
Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
11 Hvem møder den og slipper fra det hvem under hele Himlen?
Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
12 Jeg tier ej om dens Lemmer, hvor stærk den er, hvor smukt den er skabt.
Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
13 Hvem har trukket dens Klædning af, trængt ind i dens dobbelte Panser?
Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
14 Hvem har aabnet dens Ansigts Døre? Rundt om dens Tænder er Rædsel.
Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
15 Dens Ryg er Reder af Skjolde, dens Bryst er et Segl af Sten;
Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
16 de sidder tæt ved hverandre, Luft kommer ikke ind derimellem;
Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
17 de hænger fast ved hverandre, uadskilleligt griber de ind i hverandre.
Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
18 Dens Nysen fremkalder straalende Lys, som Morgenrødens Øjenlaag er dens Øjne.
När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
19 Ud af dens Gab farer Fakler, Ildgnister spruder der frem.
Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
20 Em staar ud af dens Næsebor som af en ophedet, kogende Kedel.
Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
21 Dens Aande tænder som glødende Kul, Luer staar ud af dens Gab.
Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
22 Styrken bor paa dens Hals, og Angsten hopper foran den.
På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
23 Tæt sidder Kødets Knuder, som støbt til Kroppen; de rokkes ikke;
Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
24 fast som Sten er dens Hjerte støbt, fast som den nederste Møllesten.
Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
25 Naar den rejser sig, gyser Helte, fra Sans og Samling gaar de af Skræk.
När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
26 Angriberens Sværd holder ikke Stand, ej Kastevaaben, Spyd eller Pil.
Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
27 Jern regner den kun for Halm og Kobber for trøsket Træ;
Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
28 Buens Søn slaar den ikke paa Flugt, Slyngens Sten bliver Straa for den,
Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
29 Stridskøllen regnes for Rør, den ler ad det svirrende Spyd.
ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
30 Paa Bugen er der skarpe Rande, dens Spor i Dyndet er som Tærskeslædens;
På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
31 Dybet faar den i Kog som en Gryde, en Salvekedel gør den af Floden;
Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
32 bag den er der en lysende Sti, Dybet synes som Sølverhaar.
Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
33 Dens Lige findes ikke paa Jord, den er skabt til ikke at frygte.
Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
34 Alt, hvad højt er, ræddes for den, den er Konge over alle stolte Dyr.
På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
