Job 41
1 Kan du trække Krokodillen op med Krog og binde dens Tunge med Snøre?
Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
2 Kan du mon stikke et Siv i dens Snude, bore en Krog igennem dens Kæber?
Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
3 Mon den vil trygle dig længe og give dig gode Ord?
Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
4 Mon den vil indgaa en Pagt med dig, saa du faar den til Træl for evigt?
Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
5 Han du mon lege med den som en Fugl og tøjre den for dine Pigebørn?
Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
6 Falbyder Fiskerlauget den og stykker den ud mellem Sælgerne?
Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
7 Mon du kan spække dens Hud med Kroge og med Harpuner dens Hoved?
Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
8 Læg dog engang din Haand paa den! Du vil huske den Kamp og gør det ej mer.
När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
9 Det Haab vilde blive til Skamme, alene ved Synet laa du der.
Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
10 Ingen drister sig til at tirre den, hvem holder Stand imod den?
Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
11 Hvem møder den og slipper fra det hvem under hele Himlen?
Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
12 Jeg tier ej om dens Lemmer, hvor stærk den er, hvor smukt den er skabt.
Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
13 Hvem har trukket dens Klædning af, trængt ind i dens dobbelte Panser?
Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
14 Hvem har aabnet dens Ansigts Døre? Rundt om dens Tænder er Rædsel.
Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
15 Dens Ryg er Reder af Skjolde, dens Bryst er et Segl af Sten;
Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
16 de sidder tæt ved hverandre, Luft kommer ikke ind derimellem;
Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
17 de hænger fast ved hverandre, uadskilleligt griber de ind i hverandre.
Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
18 Dens Nysen fremkalder straalende Lys, som Morgenrødens Øjenlaag er dens Øjne.
Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
19 Ud af dens Gab farer Fakler, Ildgnister spruder der frem.
Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
20 Em staar ud af dens Næsebor som af en ophedet, kogende Kedel.
Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
21 Dens Aande tænder som glødende Kul, Luer staar ud af dens Gab.
Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
22 Styrken bor paa dens Hals, og Angsten hopper foran den.
Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
23 Tæt sidder Kødets Knuder, som støbt til Kroppen; de rokkes ikke;
Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
24 fast som Sten er dens Hjerte støbt, fast som den nederste Møllesten.
Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
25 Naar den rejser sig, gyser Helte, fra Sans og Samling gaar de af Skræk.
När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
26 Angriberens Sværd holder ikke Stand, ej Kastevaaben, Spyd eller Pil.
Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
27 Jern regner den kun for Halm og Kobber for trøsket Træ;
Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
28 Buens Søn slaar den ikke paa Flugt, Slyngens Sten bliver Straa for den,
Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
29 Stridskøllen regnes for Rør, den ler ad det svirrende Spyd.
Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
30 Paa Bugen er der skarpe Rande, dens Spor i Dyndet er som Tærskeslædens;
Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
31 Dybet faar den i Kog som en Gryde, en Salvekedel gør den af Floden;
Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
32 bag den er der en lysende Sti, Dybet synes som Sølverhaar.
Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
33 Dens Lige findes ikke paa Jord, den er skabt til ikke at frygte.
På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
34 Alt, hvad højt er, ræddes for den, den er Konge over alle stolte Dyr.
Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
