Job 39
1 Kender du Tiden, da Stengeden føder, tager du Vare paa Hindenes Veer,
Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
2 tæller du mon deres Drægtigheds Maaneder, kender du Tiden, de føder?
Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
3 De lægger sig ned og føder og kaster Kuldet,
De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
4 Ungerne trives, gror til i det frie, løber bort og kommer ej til dem igen.
Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
5 Hvem slap Vildæslet løs, hvem løste mon Steppeæslets Reb,
Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
6 som jeg gav Ørkenen til Hjem, den salte Steppe til Bolig?
Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
7 Det ler ad Byens Larm og hører ej Driverens Skælden;
Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
8 det ransager Bjerge, der har det sin Græsgang, det leder hvert Græsstraa op.
Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
9 Er Vildoksen villig at trælle for dig, vil den staa ved din Krybbe om Natten?
Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
10 Binder du Reb om dens Hals, pløjer den Furerne efter dig?
Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
11 Stoler du paa dens store Kræfter; overlader du den din Høst?
Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
12 Tror du, den kommer tilbage og samler din Sæd paa Loen?
Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
13 Mon Strudsens Vinge er lam, eller mangler den Dækfjer og Dun,
Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
14 siden den betror sine Æg til Jorden og lader dem varmes i Sandet,
Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
15 tænker ej paa, at en Fod kan knuse dem, Vildtet paa Marken træde dem sønder?
Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
16 Haard ved Ungerne er den, som var de ej dens; spildt er dens Møje, det ængster den ikke.
Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
17 Thi Gud lod den glemme Visdom og gav den ej Del i Indsigt.
Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
18 Naar Skytterne kommer, farer den bort, den ler ad Hest og Rytter.
Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
19 Giver du Hesten Styrke, klæder dens Hals med Manke
Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
20 og lærer den Græshoppens Spring? Dens stolte Prusten indgyder Rædsel.
Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
21 Den skraber muntert i Dalen, gaar Brynjen væligt i Møde;
Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
22 den ler ad Rædselen, frygter ikke og viger ikke for Sværdet;
Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
23 Koggeret klirrer over den, Spydet og Køllen blinker;
Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
24 den sluger Vejen med gungrende Vildskab, den tøjler sig ikke, naar Hornet lyder;
Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
25 et Stød i Hornet, straks siger den: Huj! Den vejrer Kamp i det fjerne, Kampskrig og Førernes Raab.
För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
26 Skyldes det Indsigt hos dig, at Falken svinger sig op og breder sin Vinge mod Sønden?
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
27 Skyldes det Bud fra dig, at Ørnen flyver højt og bygger sin højtsatte Rede?
Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
28 Den bygger og bor paa Klipper, paa Klippens Tinde og Borg;
På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
29 den spejder derfra efter Æde, viden om skuer dens Øjne.
Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
30 Ungerne svælger i Blod; hvor Valen findes, der er den!
Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
