Job 39

1 Kender du Tiden, da Stengeden føder, tager du Vare paa Hindenes Veer,

Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?

2 tæller du mon deres Drægtigheds Maaneder, kender du Tiden, de føder?

Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?

3 De lægger sig ned og føder og kaster Kuldet,

De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.

4 Ungerne trives, gror til i det frie, løber bort og kommer ej til dem igen.

Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.

5 Hvem slap Vildæslet løs, hvem løste mon Steppeæslets Reb,

Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;

6 som jeg gav Ørkenen til Hjem, den salte Steppe til Bolig?

Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?

7 Det ler ad Byens Larm og hører ej Driverens Skælden;

Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.

8 det ransager Bjerge, der har det sin Græsgang, det leder hvert Græsstraa op.

Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.

9 Er Vildoksen villig at trælle for dig, vil den staa ved din Krybbe om Natten?

Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?

10 Binder du Reb om dens Hals, pløjer den Furerne efter dig?

Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?

11 Stoler du paa dens store Kræfter; overlader du den din Høst?

Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?

12 Tror du, den kommer tilbage og samler din Sæd paa Loen?

Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?

13 Mon Strudsens Vinge er lam, eller mangler den Dækfjer og Dun,

Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;

14 siden den betror sine Æg til Jorden og lader dem varmes i Sandet,

Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.

15 tænker ej paa, at en Fod kan knuse dem, Vildtet paa Marken træde dem sønder?

Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.

16 Haard ved Ungerne er den, som var de ej dens; spildt er dens Møje, det ængster den ikke.

Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;

17 Thi Gud lod den glemme Visdom og gav den ej Del i Indsigt.

Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.

18 Naar Skytterne kommer, farer den bort, den ler ad Hest og Rytter.

På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.

19 Giver du Hesten Styrke, klæder dens Hals med Manke

Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?

20 og lærer den Græshoppens Spring? Dens stolte Prusten indgyder Rædsel.

Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.

21 Den skraber muntert i Dalen, gaar Brynjen væligt i Møde;

Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.

22 den ler ad Rædselen, frygter ikke og viger ikke for Sværdet;

Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;

23 Koggeret klirrer over den, Spydet og Køllen blinker;

Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.

24 den sluger Vejen med gungrende Vildskab, den tøjler sig ikke, naar Hornet lyder;

Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.

25 et Stød i Hornet, straks siger den: Huj! Den vejrer Kamp i det fjerne, Kampskrig og Førernes Raab.

När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.

26 Skyldes det Indsigt hos dig, at Falken svinger sig op og breder sin Vinge mod Sønden?

Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?

27 Skyldes det Bud fra dig, at Ørnen flyver højt og bygger sin højtsatte Rede?

Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?

28 Den bygger og bor paa Klipper, paa Klippens Tinde og Borg;

I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.

29 den spejder derfra efter Æde, viden om skuer dens Øjne.

Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.

30 Ungerne svælger i Blod; hvor Valen findes, der er den!

Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.