Job 38

1 Saa svarede HERREN Job ud fra Stormvejret og sagde:

Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:

2 Hvem fordunkler mit Raad med Ord, som er uden Mening?

Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?

3 Omgjord som en Mand dine Lænder, jeg vil spørge, og du skal lære mig!

Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?

4 Hvor var du, da jeg grundede Jorden? Sig frem, om du har nogen Indsigt!

Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:

5 Hvem bestemte dens Maal — du kender det jo — hvem spændte Maalesnor ud derover?

Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?

6 Hvorpaa blev dens Støtter sænket, hvem lagde dens Hjørnesten,

Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;

7 mens Morgenstjernerne jubled til Hobe, og alle Gudssønner raabte af Glæde?

Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?

8 Hvem stængte for Havet med Porte, dengang det brusende udgik af Moders Skød,

Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;

9 dengang jeg gav det Skyen til Klædning og Taagemulm til Svøb,

Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;

10 dengang jeg brød det en Grænse og indsatte Portslaa og Døre

Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;

11 og sagde: »Hertil og ikke længer! Her standse dine stolte Vover!«

Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?

12 Har du nogen Sinde kaldt Morgenen frem, ladet Morgenrøden vide sit Sted,

Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;

13 saa den greb om Jordens Flige og gudløse rystedes bort,

Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?

14 saa den dannedes til som Ler under Segl, fik Farve, som var den en Klædning?

Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;

15 De gudløses Lys toges fra dem, den løftede Arm blev knust.

Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.

16 Har du mon været ved Havets Kilder, har du mon vandret paa Dybets Bund?

Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?

17 Mon Dødens Porte har vist sig for dig, skued du Mulmets Porte?

Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?

18 Saa du ud over Jordens Vidder? Sig frem, om du ved, hvor stor den er!

Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?

19 Hvor er Vejen til Lysets Bolig, og hvor har Mørket mon hjemme,

Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;

20 saa du kunde hente det til dets Rige og bringe det hen paa Vej til dets Bolig?

Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?

21 Du ved det, du blev jo født dengang, dine Dages Tal er jo stort!

Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?

22 Har du været, hvor Sneen gemmes, og skuet, hvor Hagelen vogtes,

Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;

23 den, jeg gemmer til Trængselens Tid, til Kampens og Krigens Dag?

Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?

24 Hvor er Vejen did, hvor Lyset deler sig, hvor Østenvinden spreder sig ud over Jorden?

Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?

25 Hvem aabnede Regnen en Rende og Tordenens Lyn en Vej

Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;

26 for at væde folketomt Land, Ørkenen, hvor ingen bor,

Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;

27 for at kvæge Øde og Ødemark og fremkalde Urter i Ørkenen?

Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?

28 Har Regnen mon en Fader, hvem avlede Duggens Draaber?

Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?

29 Af hvilket Skød kom Isen vel frem, hvem fødte mon Himlens Rim?

Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;

30 Vandet størkner som Sten, Dybets Flade trækker sig sammen.

Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?

31 Knytter du Syvstjernens Baand, kan du løse Orions Lænker?

Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?

32 Lader du Aftenstjernen gaa op i Tide, leder du Bjørnen med Unger?

Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?

33 Kender du Himmelens Love, fastsætter du dens Magt over Jorden?

Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?

34 Kan du løfte Røsten til Sky, saa Vandskyl adlyder dig?

Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?

35 Sender du Lynene ud, saa de gaar, og svarer de dig: »Her er vi!«

Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?

36 Hvem lagde Visdom i sorte Skyer, hvem gav Luftsynet Kløgt?

Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?

37 Hvem er saa viis, at han tæller Skyerne, hvem hælder Himmelens Vandsække om,

Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,

38 naar Jorden ligger i Ælte, og Leret klumper sig sammen?

När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?

39 Jager du Rov til Løvinden, stiller du Ungløvers Hunger,

Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;

40 naar de dukker sig i deres Huler; ligger paa Lur i Krat?

Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?

41 Hvem skaffer Ravnen Æde, naar Ungerne skriger til Gud og flakker om uden Føde?

Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?