Job 37
1 Ja, derover skælver mit Hjerte, bævende skifter det Sted!
Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
2 Lyt dog til hans bragende Røst, til Drønet, der gaar fra hans Mund!
Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
3 Han slipper det løs under hele Himlen, sit Lys til Jordens Ender;
Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
4 efter det brøler hans Røst, med Højhed brager hans Torden; han sparer ikke paa Lyn, imedens hans Stemme høres.
Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
5 Underfuldt lyder Guds Tordenrøst, han øver Vælde, vi fatter det ej.
Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
6 Thi han siger til Sneen: »Fald ned paa Jorden!« til Byger og Regnskyl: »Bliv stærke!«
Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
7 For alle Mennesker sætter han Segl, at de dødelige alle maa kende hans Gerning.
Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
8 De vilde Dyr søger Ly og holder sig i deres Huler:
Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
9 Fra Kammeret kommer der Storm, fra Nordens Stjerner Kulde.
Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
10 Ved Guds Aande bliver der Is, Vandfladen lægges i Fængsel.
Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
11 Saa fylder han Skyen med Væde, Skylaget spreder hans Lys;
De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
12 det farer hid og did og bugter sig efter hans Tanke og udfører alt, hvad han byder, paa hele den vide Jord,
Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
13 hvad enten han slynger det ud som Svøbe, eller han sender det for at velsigne.
Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
14 Job du maa lytte hertil, træd frem og mærk dig Guds Underværker!
Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
15 Fatter du, hvorledes Gud kan magte dem og lade Lys straale frem fra sin Sky?
Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
16 Fatter du Skyernes Svæven, den Alvises Underværker?
Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
17 Du, hvis Klæder ophedes, naar Jorden døser ved Søndenvind?
Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
18 Hvælver du Himlen sammen med ham, fast som det støbte Spejl?
Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
19 Lær mig, hvad vi skal sige ham! Intet kan vi faa frem for Mørke.
Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
20 Meldes det ham, at jeg taler? Siger en Mand, at han er fra Samling?
Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
21 Og nu: Man ser ej Lyset, skygget af mørke Skyer, men et Vejr farer hen og renser Himlen,
Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
22 fra Norden kommer en Lysning. Over Gud er der frygtelig Højhed,
Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
23 og den Almægtige finder vi ikke. Almægtig og rig paa Retfærd bøjer han ikke Retten;
Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
24 derfor frygter Mennesker ham, men af selv kloge ænser han ingen.
Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.
