Job 36

1 Og videre sagde Elihu:

Vidare sade Elihu:

2 Bi nu lidt, jeg har noget at sige dig, thi end har jeg Ord til Forsvar for Gud.

Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.

3 Jeg vil hente min Viden langvejsfra og skaffe min Skaber Ret;

Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.

4 thi for vist, mine Ord er ikke Opspind, en Mand med fuldkommen Indsigt har du for dig.

Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.

5 Se, Gud forkaster det stive Sind,

Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.

6 den gudløse holder han ikke i Live; de arme lader han faa deres Ret,

Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.

7 fra retfærdige vender han ikke sit Blik, men giver dem Plads for stedse hos Konger paa Tronen i Højhed.

Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.

8 Og hvis de bindes i Lænker, fanges i Nødens Baand,

Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,

9 saa viser han dem deres Gerning, deres Synder, at de hovmodede sig,

så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;

10 aabner deres Øre for Tugt og byder dem vende sig bort fra det onde.

han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.

11 Hvis de saa hører og bøjer sig, da ender de deres Dage i Lykke, i liflig Fryd deres Aar.

Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.

12 Men hører de ikke, falder de for Sværd og opgiver Aanden i Uforstand.

Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.

13 Men vanhellige Hjerter forbitres; naar han binder dem, raaber de ikke om Hjælp;

Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,

14 i Ungdommen dør deres Sjæl, deres Liv faar Mandsskøgers Lod.

deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.

15 Den elendige frelser han ved hans Elende og aabner hans Øre ved Trængsel.

Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.

16 Men dig har Medgangen lokket, du var i Fred for Ulykkens Gab; ingen Trængsel indjog dig Skræk, fuldt var dit Bord af fede Retter.

Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.

17 Den gudløses som kom til fulde over dig, hans retfærdige Dom greb dig fat.

Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.

18 Lad dig ikke lokke af Vrede til Spot eller Bødens Storhed lede dig vild!

Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.

19 Kan vel dit Skrig gøre Ende paa Nøden, eller det at du opbyder al din Kraft?

Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?

20 Ej maa du længes efter Natten, som opskræmmer Folkeslag der, hvor de er;

Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.

21 va'r dig og vend dig ikke til Uret, saa du foretrækker ondt for at lide.

Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.

22 Se, ophøjet er Gud i sin Vælde, hvo er en Lærer som han?

Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?

23 Hvo foreskrev ham hans Vej, og hvo turde sige: »Du gjorde Uret!«

Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: "Du gör vad orätt är?"

24 Se til at ophøje hans Værk, som Mennesker priser i Sang!

Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga

25 Alle Mennesker ser det med Fryd, skønt dødelige skuer det kun fra det fjerne.

och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.

26 Se, Gud er ophøjet, kan ikke ransages, Tal paa hans Aar kan ikke findes.

Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.

27 Thi Draaber drager han ud af Havet, i hans Taage siver de ned som Regn,

Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;

28 og Skyerne lader den strømme og dryppe paa mange Folk.

skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.

29 Hvo fatter mon Skyernes Vidder eller hans Boligs Bulder?

Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?

30 Se, han breder sin Taage om sig og skjuler Havets Rødder;

Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.

31 Thi dermed nærer han Folkene, giver dem Brød i Overflod;

Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.

32 han hyller sine Hænder i Lys og sender det ud imod Maalet;

I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.

33 hans Torden melder hans Komme, selv Kvæget melder hans Optræk.

Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.