Job 34

1 Og Elihu tog til Orde og sagde:

Och Elihu svarade, och sade:

2 Hør mine Ord, I vise, I forstandige Mænd, laan mig Øre!

Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;

3 Thi Øret prøver Ord, som Ganen smager paa Mad;

Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.

4 lad os udgranske, hvad der er Ret, med hinanden skønne, hvad der er godt!

Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.

5 Job sagde jo: »Jeg er retfærdig, min Ret har Gud sat til Side;

Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.

6 min Ret til Trods skal jeg være en Løgner? Skønt brødefri er jeg saaret til Døden!«

Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.

7 Er der mon Mage til Job? Han drikker Spot som Vand,

Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,

8 søger Selskab med Udaadsmænd og Omgang med gudløse Folk!

Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?

9 Thi han sagde: »Det baader ikke en Mand, at han har Venskab med Gud!«

Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.

10 Derfor, I kloge, hør mig: Det være langt fra Gud af synde, fra den Almægtige at gøre ondt;

Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;

11 nej, han gengælder Menneskets Gerning, handler med Manden efter hans Færd;

Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.

12 Gud forbryder sig visselig ej, den Almægtige bøjer ej Retten!

Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.

13 Hvo gav ham Tilsyn med Jorden, hvo vogter, mon hele Verden?

Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?

14 Drog han sin Aand tilbage og tog sin Aande til sig igen,

Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;

15 da udaanded Kødet til Hobe, og atter blev Mennesket Støv!

Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.

16 Har du Forstand, saa hør derpaa, laan Øre til mine Ord!

Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.

17 Mon en, der hadede Ret, kunde styre? Dømmer du ham, den Retfærdige, Vældige?

Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?

18 Han, som kan sige til Kongen: »Din Usling!« og »Nidding, som du er!« til Stormænd,

Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?

19 som ikke gør Forskel til Fordel for Fyrster ej heller foretrækker rig for ringe, thi de er alle hans Hænders Værk.

Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.

20 Brat maa de dø, endda midt om Natten; de store slaar han til, og borte er de, de vældige fjernes uden Menneskehaand.

Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.

21 Thi Menneskets Veje er ham for Øje, han skuer alle dets Skridt;

Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.

22 der er intet Mørke og intet Mulm, som Udaadsmænd kan gemme sig i.

Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;

23 Thi Mennesket sættes der ingen Frist til at møde i Retten for Gud;

Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.

24 han knuser de vældige uden Forhør og sætter andre i Stedet.

Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;

25 Jeg hævder derfor: Han ved deres Gerninger, og ved Nattetide styrter han dem;

Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.

26 for deres Gudløshed slaas de sønder, for alles Øjne tugter han dem,

Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;

27 fordi de veg bort fra ham og ikke regned hans Veje det mindste,

Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;

28 saa de voldte, at ringe raabte til ham, og han maatte høre de armes Skrig.

Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.

29 Tier han stille, hvo vil dømme ham? Skjuler han sit Aasyn, hvo vil laste ham? Over Folk og Mennesker vaager han dog,

Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?

30 for at ikke en vanhellig skal herske, en af dem, der er Folkets Snarer.

Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.

31 Siger da en til Gud: »Fejlet har jeg, men synder ej mer,

För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.

32 jeg ser det, lær du mig; har jeg gjort Uret, jeg gør det ej mer!«

Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.

33 skal han da gøre Gengæld, fordi du vil det, fordi du indvender noget? Ja du, ikke jeg, skal afgøre det, saa sig da nu, hvad du ved!

Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.

34 Kloge Folk vil sige til mig som og vise Mænd, der hører mig:

Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.

35 »Job taler ikke med Indsigt, hans Ord er uoverlagte!

Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.

36 Gid Job uden Ophør maa prøves, fordi han svarer som slette Folk!

Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.

37 Thi han dynger Synd paa Synd, han optræder hovent iblandt os og fremfører mange Ord imod Gud!«

Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.