Job 20
1 Saa tog Na'amatiten Zofar til Orde og sagde:
Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Derfor bruser Tankerne i mig, og derfor stormer det i mig;
På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
3 til min Skam maa jeg høre paa Tugt, faar tankeløst Mundsvejr til Svar!
Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
4 Ved du da ikke fra Arilds Tid, fra Tiden, da Mennesket sattes paa Jorden,
Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
5 at gudløses Jubel er kort og vanhelliges Glæde stakket?
att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
6 Steg end hans Hovmod til Himlen, raged hans Hoved i Sky,
Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
7 som sit Skarn forgaar han for evigt, de, der saa ham, siger: »Hvor er han?«
Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: "Var är han?"
8 Han flyr som en Drøm, man finder ham ikke, som et Nattesyn jages han bort;
Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
9 Øjet, der saa ham, ser ham ej mer, hans Sted faar ham aldrig at se igen.
Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
10 Hans Sønner bejler til ringes Yndest, hans Hænder maa give hans Gods tilbage.
Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
11 Hans Ben var fulde af Ungdomskraft, men den lægger sig med ham i Støvet.
Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
12 Er det onde end sødt i hans Mund, naar han gemmer det under sin Tunge,
Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
13 sparer paa det og slipper det ikke, holder det fast til sin Gane,
är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
14 saa bliver dog Maden i hans Indre til Slangegift inden i ham;
så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
15 Godset, han slugte, maa han spy ud, Gud driver det ud af hans Bug,
Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
16 han indsuger Slangernes Gift, og Øgleungen slaar ham ihjel;
Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
17 han skuer ej Strømme af Olie, Bække af Honning og Fløde;
Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
18 han maa af med sin Vinding, svælger den ej, faar ingen Glæde af tilbyttet Gods.
Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
19 Thi han knuste de ringe og lod dem ligge, ranede Huse, han ej havde bygget.
Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
20 Thi han har ingen Hjælp af sin Rigdom, trods sine Skatte reddes han ikke;
Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
21 ingen gik fri for hans Glubskhed, derfor varer hans Lykke ikke;
Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
22 midt i sin Overflod har han det trangt, al Slags Nød kommer over ham.
Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
23 For at fylde hans Bug sender Gud sin Vredes Glød imod ham, lader sin Harme regne paa ham.
Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
24 Flyr han for Brynje af Jern, saa gennemborer ham Kobberbuen;
Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
25 en Kniv kommer ud af hans Ryg, et lynende Staal af hans Galde; over ham falder Rædsler,
När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
26 idel Mørke er opsparet til ham; Ild, der ej blæses op, fortærer ham, æder Levningen i hans Telt.
Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
27 Himlen bringer hans Brøde for Lyset, og Jorden rejser sig mod ham.
Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
28 Hans Huses Vinding maa bort, rives bort paa Guds Vredes Dag.
Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
29 Slig er den gudløses Lod fra Gud og Lønnen fra Gud for hans Brøde!
Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
