Job 20
1 Saa tog Na'amatiten Zofar til Orde og sagde:
Då svarade Zophar af Naema, och sade:
2 Derfor bruser Tankerne i mig, og derfor stormer det i mig;
Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;
3 til min Skam maa jeg høre paa Tugt, faar tankeløst Mundsvejr til Svar!
Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.
4 Ved du da ikke fra Arilds Tid, fra Tiden, da Mennesket sattes paa Jorden,
Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;
5 at gudløses Jubel er kort og vanhelliges Glæde stakket?
Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?
6 Steg end hans Hovmod til Himlen, raged hans Hoved i Sky,
Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,
7 som sit Skarn forgaar han for evigt, de, der saa ham, siger: »Hvor er han?«
Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?
8 Han flyr som en Drøm, man finder ham ikke, som et Nattesyn jages han bort;
Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.
9 Øjet, der saa ham, ser ham ej mer, hans Sted faar ham aldrig at se igen.
Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.
10 Hans Sønner bejler til ringes Yndest, hans Hænder maa give hans Gods tilbage.
Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.
11 Hans Ben var fulde af Ungdomskraft, men den lægger sig med ham i Støvet.
Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.
12 Er det onde end sødt i hans Mund, naar han gemmer det under sin Tunge,
Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.
13 sparer paa det og slipper det ikke, holder det fast til sin Gane,
Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.
14 saa bliver dog Maden i hans Indre til Slangegift inden i ham;
Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.
15 Godset, han slugte, maa han spy ud, Gud driver det ud af hans Bug,
De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.
16 han indsuger Slangernes Gift, og Øgleungen slaar ham ihjel;
Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.
17 han skuer ej Strømme af Olie, Bække af Honning og Fløde;
Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.
18 han maa af med sin Vinding, svælger den ej, faar ingen Glæde af tilbyttet Gods.
Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.
19 Thi han knuste de ringe og lod dem ligge, ranede Huse, han ej havde bygget.
Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;
20 Thi han har ingen Hjælp af sin Rigdom, trods sine Skatte reddes han ikke;
Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.
21 ingen gik fri for hans Glubskhed, derfor varer hans Lykke ikke;
Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.
22 midt i sin Overflod har han det trangt, al Slags Nød kommer over ham.
Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.
23 For at fylde hans Bug sender Gud sin Vredes Glød imod ham, lader sin Harme regne paa ham.
Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.
24 Flyr han for Brynje af Jern, saa gennemborer ham Kobberbuen;
Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.
25 en Kniv kommer ud af hans Ryg, et lynende Staal af hans Galde; over ham falder Rædsler,
Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.
26 idel Mørke er opsparet til ham; Ild, der ej blæses op, fortærer ham, æder Levningen i hans Telt.
Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.
27 Himlen bringer hans Brøde for Lyset, og Jorden rejser sig mod ham.
Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.
28 Hans Huses Vinding maa bort, rives bort paa Guds Vredes Dag.
Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.
29 Slig er den gudløses Lod fra Gud og Lønnen fra Gud for hans Brøde!
Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.
