Job 16

1 Saa tog Job til Orde og svarede:

Job svarade, och sade:

2 Nok har jeg hørt af sligt, besværlige Trøstere er I til Hobe!

Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.

3 Faar Mundsvejret aldrig Ende? Hvad ægged dig dog til at svare?

När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?

4 Ogsaa jeg kunde tale som I, hvis I kun var i mit Sted, føje mine Ord imod jer og ryste paa Hovedet ad jer,

Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.

5 styrke jer med min Mund, ej spare paa ynksomme Ord!

Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.

6 Taler jeg, mildnes min Smerte ikke og om jeg tier, hvad Lindring faar jeg?

Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.

7 Dog nu har han udtømt min Kraft, du har ødelagt hele min Kreds;

Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.

8 at du greb mig, gælder som Vidnesbyrd mod mig, min Magerhed vidner imod mig.

Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.

9 Hans Vrede river og slider i mig, han skærer Tænder imod mig. Fjenderne hvæsser Blikket imod mig,

Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.

10 de opspiler Gabet imod mig, slaar mig med Haan paa Kind og flokkes til Hobe omkring mig;

De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.

11 Gud gav mig hen i Niddingers Vold, i gudløses Hænder kasted han mig.

Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.

12 Jeg leved i Fred, saa knuste han mig, han greb mig i Nakken og sønderslog mig; han stilled mig op som Skive,

Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.

13 hans Pile flyver omkring mig, han borer i Nyrerne uden Skaansel, udgyder min Galde paa Jorden;

Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.

14 Revne paa Revne slaar han mig, stormer som Kriger imod mig.

Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.

15 Over min Hud har jeg syet Sæk og boret mit Horn i Støvet;

Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.

16 mit Ansigt er rødt af Graad, mine Øjenlaag hyllet i Mørke,

Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;

17 skønt der ikke er Vold i min Haand, og skønt min Bøn er ren!

Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.

18 Dølg ikke, Jord, mit Blod, mit Skrig komme ikke til Hvile!

Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.

19 Alt nu er mit Vidne i Himlen, min Talsmand er i det høje;

Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.

20 gid min Ven lod sig finde! Mit Øje vender sig med Taarer til Gud,

Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.

21 at han skifter Ret mellem Manden og Gud, mellem Mennesket og hans Ven!

Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.

22 Thi talte er de kommende Aar, jeg skal ud paa en Færd, jeg ej vender hjem fra.

Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.