Job 13
1 Se, mit Øje har skuet alt dette, mit Øre har hørt og mærket sig det;
Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
2 hvad I ved, ved ogsaa jeg, jeg falder ikke igennem for jer.
Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
3 Men til den Almægtige vil jeg tale, med Gud er jeg sindet at gaa i Rette,
Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
4 mens I smører paa med Løgn; usle Læger er I til Hobe.
Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
5 Om I dog vilde tie stille, saa kunde I regnes for vise!
Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
6 Hør dog mit Klagemaal, mærk mine Læbers Anklage!
Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
7 Forsvarer I Gud med Uret, forsvarer I ham med Svig?
Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
8 Vil I tage Parti for ham, vil I træde i Skranken for Gud?
Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
9 Gaar det godt, naar han ransager eder, kan I narre ham, som man narrer et Menneske?
Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
10 Revse jer vil han alvorligt, om I lader som intet og dog er partiske.
Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
11 Vil ikke hans Højhed skræmme jer og hans Rædsel falde paa eder?
Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
12 Eders Tankesprog bliver til Askesprog, som Skjolde af Ler eders Skjolde.
Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
13 Ti stille, at jeg kan tale, saa overgaa mig, hvad der vil!
Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
14 Jeg vil bære mit Kød i Tænderne og tage mit Liv i min Haand;
Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
15 se, han slaar mig ihjel, jeg har intet Haab, dog lægger jeg for ham min Færd.
Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
16 Det er i sig selv en Sejr for mig, thi en vanhellig vover sig ikke til ham!
Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
17 Hør nu ret paa mit Ord, lad mig tale for eders Ører!
Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
18 Se, til Rettergang er jeg rede, jeg ved, at Retten er min!
Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
19 Hvem kan vel trætte med mig? Da skulde jeg tie og opgive Aanden!
Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
20 Kun for to Ting skaane du mig, saa kryber jeg ikke i Skjul for dig:
Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
21 Din Haand maa du tage fra mig, din Rædsel skræmme mig ikke!
Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
22 Saa stævn mig, og jeg skal svare, eller jeg vil tale, og du skal svare!
Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
23 Hvor stor er min Skyld og Synd? Lad mig vide min Brøde og Synd!
Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
24 Hvi skjuler du dog dit Aasyn og regner mig for din Fjende?
Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
25 Vil du skræmme et henvejret Blad, forfølge et vissent Straa,
Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
26 at du skriver mig saa bitter en Dom og lader mig arve min Ungdoms Skyld,
Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
27 lægger mine Fødder i Blokken, vogter paa alle mine Veje, indkredser mine Fødders Trin!
Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
28 Og saa er han dog som smuldrende Trøske, som Klæder, der ædes op af Møl,
Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
