Job 12

1 Saa tog Job til Orde og svarede:

Därefter tog Job till orda och sade:

2 Ja, sandelig, I er de rette, med eder dør Visdommen ud!

Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!

3 Ogsaa jeg har som I Forstand, staar ikke tilbage for eder, hvo kender vel ikke sligt?

Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?

4 Til Latter for Venner er den, der raabte til Gud og fik Svar, den retfærdige er til Latter.

Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!

5 I Ulykke falder de fromme, den sorgløse spotter Faren, hans Fod staar fast, mens Fristen varer.

Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.

6 I Fred er Voldsmænds Telte, og trygge er de, der vækker Guds Vrede, den, der fører Gud i sin Haand.

Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.

7 Spørg dog Kvæget, det skal lære dig, Himlens Fugle, de skal oplyse dig,

Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;

8 se til Jorden, den skal lære dig lad Havets Fisk fortælle dig det!

eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.

9 Hvem blandt dem alle ved vel ikke, at HERRENS Haand har skabt det;

Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?

10 han holder alt levendes Sjæl i sin Haand, alt Menneskekødets Aand!

I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.

11 Prøver ej Øret Ord, og smager ej Ganen Maden?

Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?

12 Er Alderdom eet med Visdom, Dagenes Række med Indsigt?

Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.

13 Hos ham er der Visdom og Vælde, hos ham er der Raad og Indsigt.

Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.

14 Hvad han river ned, det bygges ej op, den, han lukker inde, kommer ej ud;

Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.

15 han dæmmer for Vandet, og Tørke kommer, han slipper det løs, og det omvælter Jorden.

Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.

16 Hos ham er der Kraft og Fasthed; den, der farer og fører vild, er hans Værk.

Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.

17 Raadsherrer fører han nøgne bort, og Dommere gør han til Taaber;

Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.

18 han løser, hvad Konger bandt, og binder dem Reb om Lænd;

Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.

19 Præster fører han nøgne bort og styrter ældgamle Slægter;

Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.

20 han røver de dygtige Mælet og tager de gamles Sans;

Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.

21 han udøser Haan over Fyrster og løser de stærkes Bælte;

Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.

22 han drager det skjulte frem af Mørket og bringer Mulmet for Lyset,

Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.

23 gør Folkene store og lægger dem øde, udvider Folkeslags Grænser og fører dem atter bort;

Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.

24 han tager Jordens Høvdingers Vid og lader dem rave i vejløst Øde;

Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.

25 de famler i Mørke uden Lys og raver omkring som drukne.

De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.