Job 11
1 Saa tog Na'amatiten Zofar til Orde og sagde:
Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Skal en Ordgyder ej have Svar, skal en Mundheld vel have Ret?
Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?
3 Skal Mænd vel tie til din Skvalder, skal du spotte og ikke faa Skam?
Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?
4 Du siger: »Min Færd er lydeløs, og jeg er ren i hans Øjne!«
Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?
5 Men vilde dog Gud kun tale, oplade sine Læber imod dig,
Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,
6 kundgøre dig Visdommens Løndom, thi underfuld er den i Væsen; da vilde du vide, at Gud har glemt dig en Del af din Skyld!
om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.
7 Har du loddet Bunden i Gud og naaet den Almægtiges Grænse?
Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?
Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå? (Sheol h7585)
9 Den overgaar Jorden i Vidde, er mere vidtstrakt end Havet.
Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.
10 Farer han frem og fængsler, stævner til Doms, hvem hindrer ham?
När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?
11 Han kender jo Løgnens Mænd, Uret ser han og agter derpaa,
Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.
12 saa tomhjernet Mand faar Vid, og Vildæsel fødes til Menneske.
Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.
13 Hvis du faar Skik paa dit Hjerte og breder dine Hænder imod ham,
Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,
14 hvis Uret er fjern fra din Haand, og Brøde ej bor i dit Telt,
om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,
15 ja, da kan du lydefri løfte dit Aasyn og uden at frygte staa fast,
ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.
16 ja, da skal du glemme din Kvide, mindes den kun som Vand, der flød bort;
Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.
17 dit Liv skal overstraale Middagssolen, Mørket vorde som lyse Morgen.
Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.
18 Tryg skal du være, fordi du har Haab; du ser dig om og gaar trygt til Hvile,
Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.
19 du ligger uden at skræmmes op. Til din Yndest vil mange bejle.
Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.
20 Men de gudløses Øjne vansmægter; ude er det med deres Tilflugt, deres Haab er blot at udaande Sjælen!
Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.
