Job 11
1 Saa tog Na'amatiten Zofar til Orde og sagde:
Då svarade Zophar af Naema, och sade:
2 Skal en Ordgyder ej have Svar, skal en Mundheld vel have Ret?
När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?
3 Skal Mænd vel tie til din Skvalder, skal du spotte og ikke faa Skam?
Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?
4 Du siger: »Min Færd er lydeløs, og jeg er ren i hans Øjne!«
Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.
5 Men vilde dog Gud kun tale, oplade sine Læber imod dig,
Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;
6 kundgøre dig Visdommens Løndom, thi underfuld er den i Væsen; da vilde du vide, at Gud har glemt dig en Del af din Skyld!
Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.
7 Har du loddet Bunden i Gud og naaet den Almægtiges Grænse?
Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?
Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)
9 Den overgaar Jorden i Vidde, er mere vidtstrakt end Havet.
Längre än jorden, och bredare än hafvet.
10 Farer han frem og fængsler, stævner til Doms, hvem hindrer ham?
Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?
11 Han kender jo Løgnens Mænd, Uret ser han og agter derpaa,
Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?
12 saa tomhjernet Mand faar Vid, og Vildæsel fødes til Menneske.
En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.
13 Hvis du faar Skik paa dit Hjerte og breder dine Hænder imod ham,
Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;
14 hvis Uret er fjern fra din Haand, og Brøde ej bor i dit Telt,
Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;
15 ja, da kan du lydefri løfte dit Aasyn og uden at frygte staa fast,
Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.
16 ja, da skal du glemme din Kvide, mindes den kun som Vand, der flød bort;
Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;
17 dit Liv skal overstraale Middagssolen, Mørket vorde som lyse Morgen.
Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.
18 Tryg skal du være, fordi du har Haab; du ser dig om og gaar trygt til Hvile,
Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.
19 du ligger uden at skræmmes op. Til din Yndest vil mange bejle.
Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.
20 Men de gudløses Øjne vansmægter; ude er det med deres Tilflugt, deres Haab er blot at udaande Sjælen!
Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.
