< Esajas 52 >

1 Vaagn op, vaagn op, ifør dig din Styrke, Zion, tag dit Højtidsskrud paa, Jerusalem, hellige By! Thi uomskaarne, urene Folk skal ej mer komme ind.
Otio, Otio Jerusalemi kumamoka otinka hankaveka'a eri kavugato. Knare'ma hu'nesnia avasase'ane kukenaka'a eri hankrenka so'e zantfa huo. Ruotage'ma hu'nana Jerusalemi kumamoka Ra Anumzamofo vahe'ma omaninesaza vahera eofregahaze.
2 Ryst Støvet af dig, staa op, tag Sæde, Jerusalem, fri dig for Halslænken, Zions fangne Datter!
Jerusalemi kumamoka kinama hugantagenka mani'nampintira otinka kugupa rupopo hutro. Saioni mofa'moka knankempima seni nofi'ma rente'za kinama hugante'nafintira eri netrenka fru hunka manio.
3 Thi saa siger HERREN: For intet solgtes I, og uden Sølv skal I løskøbes.
Na'ankure Ra Anumzamo'a amanage huno hie, Tamagrira zagorera atroge'za mizase'za tamavre'za ovu'nazanki, amne tamavre'za vu'naze. Ana hu'neanki'na tamagrira zagoretira antesi'na ontamavregahuanki, amane tamagu'vazi'na ete tamavregahue.
4 Thi saa siger den Herre HERREN: I Begyndelsen drog mit Folk ned til Ægypten for at bo der som fremmed, og siden undertrykte Assyrien det uden Vederlag.
Ra Anumzamo'a amanage hu'ne. Esera nagri vahe'mo'za Isipi moparega urami'za kraga vahe umani'naze. Hagi Asiria vahe'mo'za amane zampi zamazeri haviza hu'naze.
5 Og nu? Hvad har jeg at gøre her? lyder det fra HERREN; mit Folk er jo ranet for intet. De, der hersker over det, brovter, lyder det fra HERREN, og mit Navn vanæres ustandseligt Dagen lang.
Hagi menina amafina na'a ante'nogeta negaze? Nagri vahera hazenkezmia omane'neanagi amane zampi zamavare'za vu'naze. Ana hazage'za kegavama hunezmantaza vahe'mo'za tusi kiza zokago ke nehu'za, mika kna nagia huhaviza nehaze.
6 Derfor skal mit Folk kende mit Navn paa hin Dag, at det er mig, som har talet, ja mig.
E'ina hu'negu Nagri nagia ke'za antahiza hugahaze. Ana hu'negu ana knarera kema hurami'nea Anumzane hu'za Nagrira ke'za antahiza hugahaze. Tamage e'i Nagra ama mani'noe.
7 Hvor liflige er paa Bjergene Glædesbudets Fodtrin, han, som udraaber Fred, bringer gode Tidender, udraaber Frelse, som siger til Zion: »Din Gud har vist, han er Konge.«
Knare musenkema agonaramimpima erinoma ne-eno rimpa fruma huno manizamofo ke'ma huama nehuno, so'e huno'ma manizamofo kema huama'ma nehuno, agu'vazino avrezamofo kema huama'ma nehuno, Saioni kumapima nemania vahe'mofonku'ma kagri Anumzamo'ma kinima mani'neno kegava hugahiema huno'ma nehia vahe'mofo agia agusamo'a hentofaza hu'ne.
8 Hør, dine Vægtere raaber, de jubler til Hobe, thi de ser for deres Øjne HERREN vende hjem til Zion.
Hagi antahiho, ran kuma keginamofo agofetu'ma mani'neza kegavama nehaza vahe'mota, magoka kezatita muse zagamera hiho. Na'ankure tamagra tamavufinti'ma nege'sageno Ra Anumzamo'ma Saioni kumate'ma ete ne-esige'za anara hugahaze.
9 Bryd ud til Hobe i Jubel, Jerusalems Tomter! Thi HERREN trøster sit Folk, genløser Jerusalem.
Jerusalemi kuma'ma havizama hu'nea kazigama mani'naza vahe'mota, magoka tamagerura eri mago huta ranke huta muse zagamera hiho. Na'ankure Ra Anumzamo'a vahe'a zamazeri so'e nehuno, Jerusalemi kumara agu'vazino ete nevare.
10 Han blotter sin hellige Arm for al Folkenes Øjne, den vide Jord skal skue Frelsen fra vor Gud.
Ra Anumzamo'a hankavenentake huno ruotge'ma hu'nea azana ama mopafi vahetera erinte ama nehianki'za, maka kaziga ama mopafi nemaniza vahe'mo'za kegahaze. Ana hu'neanki'za maka ama mopafima mani'naza vahe'mo'za, tagri Ra Anumzamo'ma vahe'ama zamagu vazino'ma zamavaresnia zana kegahaze.
11 Bort, bort, drag ud derfra, rør ej noget urent, bort, tvæt jer, I, som bærer HERRENS Kar!
Babiloni kumara atreta atiramita eho, atreta atiramita ne-etma, agruma osu'nesnia zana avakora osiho. Ana nehutma Ra Anumzamofo mono nompima eri'zama e'neriza zantamina eritama esnaza vahe'mota, tamagra'a tamazeri agru huteta ana zantamina erita eho.
12 Thi i Hast skal I ej drage ud, I skal ikke flygte; nej, foran eder gaar HERREN, eders Tog slutter Israels Gud.
Hianagi tamagra ame'amara hutma Babiloni kumara atretma vuge, korora freta vugera osiho. Na'ankure Ra Anumzana Israeli vahe Anumzamo vugota huramanteno ne-eno, ehenka huno kegava huramanteno vugahie.
13 Se, min Tjener faar Fremgang han stiger, løftes og ophøjes saare.
Hagi keho, maka zama nagri eri'za vahe'mo'ma haniana, knare antahizanteti nehanigeno, anazamo'a knare zanke hugahie. Ana nehanige'za vahe'mo'za nege'za ra agi nemiza, agri agia husga hugahaze.
14 Som mange blev maalløse over ham, — saa umenneskelig ussel saa han ud, han ligned ej Menneskenes Børn —
Hagi agri'ma ahazageno koramo'ma hu'nea zanku nege'za vahe'mo'za anthintahi hakarea hu'naze. Ana higeno vahe'mo'zama azeri haviza hazageno, avugosamo'a havizantfa huno vahe'mofo avugosagnara osu'ne.
15 skal Folk i Mængde undres, Konger blive stumme over ham; thi hvad ikke var sagt dem, ser de, de skuer, hvad de ikke havde hørt.
E'ina hu'negu huno Nagri eri'za nemo'a hakare'a ama mopafi vahera zamazeri otisanige'za Nagrira monora hunantegahaze. Agrama haniaza nege'za kini vahe'mo'za keaga osugahaze. Na'ankure korapara ama ana zankura zamasamige'za ontahi'naza za nezamasamino, zamaveri hazage'za onke'nazaza zamaveri hanige'za nege'za, antahi amara osu'nazaza zamasamige'za ama' antahi'zama eri'za zanku anara hugahaze.

< Esajas 52 >