< Esajas 15 >

1 Et Udsagn om Moab. Ak, Ar lægges øde ved Nat, det er ude med Moab, Kir lægges øde ved Nat, det er ude med Moab.
Moab kawng pongah thuih ih lok loe, Moab prae ih Ar avang loe qumto thungah phraek moe, amro boeh! Qumto thungah Moab prae ih Kir avang to phraek moe, amro boeh!
2 Dibons Datter gaar op paa Høje for at græde, oppe paa Nebo og Medeba jamrer Moab; hvert et Hoved er skaldet, alt Skæg skaaret af,
Prae kaminawk loe Bajith hoi Dibon vangpui ah caeh o moe, qah hanah hmuensang ah caeh o tahang; Moab kaminawk loe Nebo hoi Medeba nuiah hang o; lu sam to aah o moe, toektaboe mui doeh aah o boih.
3 paa Gader og oppe paa Tage bærer de Sæk, paa Torvene jamrer de alle, opløst i Graad.
Loklamnawk ah kazii to angzaeng o, imphu nui hoi lamkrungnawk ah a hang o moe, tha hoiah qah o.
4 Hesjbon og El'ale skriger, det høres til Jahaz. Derfor skælver Moabs Lænder, dets Sjæl er i Vaande.
Heshbon hoi Elealeh hnik loe qah hoi; nihnik qahhaih lok loe Jahaz hoiah mataeng doeh angthaih: to pongah maiphaw maica hoi amthoep Moab misatuh kaminawk doeh, zithaih hoiah qah o toeng.
5 Hjertet skriger i Moab, man flygter til Zoar, til Eglat-Sjelisjija. Ak, grædende stiger de op ad Luhits Skraaning, undervejs til Horonajim opløfter de Jammerskrig;
Ka palung mah Moab to qah haih, kacawn kaminawk loe saning thumto kaom maitaw tala baktiah Zoar vangpui karoek to cawnh o; qahhaih hoiah Luhith mae nuiah a dawh o tahang; Horonaim caehhaih loklam bangah doeh amrohaih lok to oh.
6 Nimrims Vande bliver Ødemarker, thi Græsset visner, Grønsværet svinder, Grønt er der ikke.
Nimrim ih tuinawk loe kang boih boeh, qamnawk doeh zaek o boih boeh; phrohnawk to om ai boeh, kahing phroh roe om ai boeh.
7 Derfor slæber de Godset, de vandt, deres hengemte Ting over Vidjebækken.
To pongah Moab kaminawk loe a tawnh o ih hmuennawk hoi patung o ih hmuenmaenawk to kazam phroh kung ohhaih Arabia azawn bangah phaw o ving tih.
8 Ak, Nødraabet omspænder Moabs Land, dets Jamren naar til Eglajim og Be'er-Elim;
Nihcae qahhaih lok loe Moab ramri khoek to amsongh; nihcae qahhaih lok loe Eglaim khoek to angthaih, palungset qahhaih lok loe Beer-Elim khoek to amthang.
9 thi Dimons Vand er fuldt af Blod. Men jeg sender endnu mer over Dimon: en Løve over Moabs undslupne, Landets Rest.
Dimon ih tuinawk loe athii hoiah koi: toe kanung aep hmuen to Dimon vangpui nuiah ka sak han vop, Moab hoiah kaloih kami hoi anghmat kaminawk khaeah kaipui to ka patoeh han.

< Esajas 15 >