Prædikeren 10
1 Døde Fluer gør Salveblanderens Olie stinkende, lidt Daarskab ødelægger Visdommens Værd.
Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.
2 Den vise har sin Forstand til højre, Taaben har sin til venstre,
Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster.
3 Hvor Daaren end færdes, svigter hans Forstand, og han røber for alle, at han er en Daare.
Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta, och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.
4 Naar en Herskers Vrede rejser sig mod dig, forlad ikke derfor din Plads; thi Sagtmodighed hindrer store Synder.
Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda.
5 Der er et Onde, jeg saa under Solen; det ser ud som et Misgreb af ham, som har Magten:
Ett elände gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten:
6 Daarskab sættes i Højsædet, nederst sidder de rige.
att dårskap sättes på höga platser, medan förnämliga män få sitta i förnedring.
7 Trælle saa jeg højt til Hest og Høvdinger til Fods som Trælle.
Jag har sett trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar.
8 Den, som graver en Grav, falder selv deri; den, som nedbryder en Mur, ham bider en Slange;
Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.
9 den, som bryder Sten, kan saare sig paa dem; den, som kløver Træ, er i Fare.
Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara därvid.
10 Naar Øksen er sløv og dens Æg ej hvæsses, maa Kraft lægges i; men den dygtiges Fortrin er Visdom.
Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt.
11 Bider en Slange, før den besværges, har Besværgeren ingen Gavn af sin Kunst.
Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin konst.
12 Ord fra Vismands Mund vinder Yndest, en Daares Læber bringer ham Vaade;
Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv.
13 hans Tale begynder med Daarskab og ender med den værste Galskab.
Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft.
14 Taaben bruger mange Ord. Ej ved Mennesket, hvad der skal ske; hvad der efter hans Død skal ske, hvo siger ham det?
Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?
15 Daarens Flid gør ham træt, thi end ikke til Bys ved han Vej.
Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.
16 Ve dig, du Land, hvis Konge er en Dreng og hvis Fyrster holder Gilde ved Gry.
Ve dig, du land vars konung är ett barn, och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!
17 Held dig; du Land, hvis Konge er ædelbaaren, hvis Fyrster holder Gilde til sømmelig Tid som Mænd og ikke som Drankere.
Väl dig, du land vars konung är en ädling, och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid, med måttlighet, och icke för att överlasta sig!
18 Ved Ladhed synker Bjælkelaget; naar Hænderne slappes, drypper det i Huset.
Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.
19 Til Morskab holder man Gæstebud, og Vin gør de levende glade; men Penge skaffer alt til Veje.
Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.
20 End ikke i din Tanke maa du bande en Konge, end ikke i dit Sovekammer en, som er rig; thi Himlens Fugle kan udsprede Ordet, de vingede røbe, hvad du siger.
Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt.
